Blåsstenar: orsaker och effektiva behandlingsalternativ

Vad är blåsstenar?

Termen "blåssten" ska inte förväxlas med njursten eller gallsten. Även om alla dessa kan bestå av små mineralansamlingar – och njursten i vissa fall senare kan bli blåsstenar – har varje sten typ sitt ursprung i en specifik del av kroppen och bildas på olika sätt samt ofta av olika skäl. Det framgår av Mayo Clinic. Ibland vandrar stenar ned i blåsan, men då endast i syfte att utsöndras ur kroppen.

Behandlingen av de olika stentyperna – däribland blåsstenar – kan omfatta ett eller flera alternativ: operation, cystolitotripsi (mekanisk stensplittring) eller helt enkelt att dricka rikligt med vatten.

Vanliga orsaker till blåstensbildning

När njurarna filtrerar bort flytande avfall och leder det vidare till blåsan för utsöndring kan blåsstenar bildas om urinen stannar kvar i blåsan under längre perioder eller om blåsan inte töms helt. Andra orsaker kan vara inflammation, medicinska apparater som stör urinavgången samt njursten som passerar genom blåsan.

Tillstånd som påverkar behandlingsvalet

Vissa tillstånd gör att blåsstenar bildas eftersom blåsan inte töms helt på egen hand:

• Förstorad prostata – kan blockera urinflödet och hindra fullständig tömning.
• Blåsdivertiklar – utbuktningar i blåsväggen där urin kan stagnera.
• Neurogen blåsa – skadade blåsnervar som inte signalerar att blåsan ska tömmas helt.

Behandlingsalternativ för blåsstenar

Det enklaste och billigaste alternativet är att öka vätskeintaget, vilket oftast är den första behandlingsmetoden som prövas – såvida inte stenen är stor. Utöver vatten rekommenderas ofta tranbärsjuice. Större stenar, eller stenar som inte kan avlägsnas enbart genom ökat vätskeintag, tas vanligen bort med cystolitotripsi eller genom operation.

Cystolitotripsi

Vid denna metod används ett litet böjligt instrument med kamera i spetsen (ett cystoskop), och patienten är normalt bedövad under ingreppet. Behandlingen används för att krossa stenar som av någon anledning inte passerar av sig själva eller som är för stora. Läkaren för in cystoskopet via urinröret ända upp i blåsan, vilket ger en tydlig bild av stenen och dess exakta storlek. Därefter används laser, ultraljud eller ett annat medicinskt instrument för att dela stenen i mindre bitar, som sedan kan spolas ut ur blåsan.

Antibiotika ordineras oftast före ingreppet för att minska risken för infektion. Möjliga risker med cystolitotripsi är dock feber, urinvägsinfektion, skador på blåsan och blödning.

Kirurgi

När stenar inte kan krossas framgångsrikt med cystolitotripsi på grund av storlek eller hårdhet utförs en operation. Kirurgen gör då ett snitt direkt i blåsan och avlägsnar stenen på det sättet. Om en förstorad prostata eller annat internt problem ligger bakom stenbildningen och kan korrigeras kirurgiskt, åtgärdas detta oftast samtidigt som stenen tas bort.