Raynauds sjukdom gör att delar av kroppen – vanligtvis öronsnibbar, näsa, fingrar och tår – blir domna, ovanligt kalla och svåra att värma upp vid låga temperaturer eller stress. Orsaken är att artärerna som försörjer huden med blod drar ihop sig mer än normalt. För de flesta är sjukdomen mest ett mindre besvär, men i allvarliga fall krävs medicinsk behandling.
Diagnosen ställs främst utifrån en noggrann beskrivning av patientens symtom. Läkaren behöver också utesluta andra orsaker till besvären, exempelvis autoimmuna sjukdomar. Ett så kallat köldprov kan genomföras, där händerna placeras i kallt vatten eller exponeras för kall luft för att se hur kärlen reagerar.
Vid uttalade besvär kan läkemedel ordineras för att lindra symtomen. Vanligast är kalciumkanalblockerare, alfablockerare eller andra kärlvidgande medel (vasodilatorer), som hjälper blodkärlen att slappna av och ökar blodflödet till fingrar och tår.
Vissa mediciner kan förvärra Raynauds symtom, och att sluta använda dem kan ibland förbättra tillståndet avsevärt. Exempel på sådana läkemedel är receptfria förkylningsmediciner som innehåller pseudoefedrin, p-piller samt betablockerare. Rådfråga alltid läkare innan du slutar ta någon medicin.
Vid mycket svår sjukdom kan de sympatiska nerverna som styr sammandragningen av blodkärlen i händer och fötter opereras bort. Ingreppet kallas sympatektomi och kan minska både hur ofta och hur länge symtomen förekommer.
Ett annat alternativ är injektioner med kemiska ämnen, exempelvis bupivakain eller botulinumtoxin, som tillfälligt blockerar den sympatiska nervaktiviteten. Effekten är sällan permanent, och behandlingen behöver därför ofta upprepas regelbundet för fortsatt lindring.
Utöver medicinska behandlingsalternativ kan enkla åtgärder göra stor skillnad: håll händer och fötter varma, undvik rökning, hantera stress och motionera regelbundet för att främja god blodcirkulation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online