Spina bifida, på svenska även kallat ryggmärgsbråck, betyder bokstavligen "kluven ryggrad". Det är en medfödd missbildning som drabbar ryggraden och uppstår när ryggkotorna inte sluter sig ordentligt under fosterutvecklingen. Allvaret varierar kraftigt mellan olika fall – i de svårare formerna påverkas även själva ryggmärgen. Spina bifida är den vanligaste typen av defekt i neuralröret.
Orsakerna bakom tillståndet är ännu inte helt klarlagda, men missbildningen bildas normalt hos fostret redan innan kvinnan vet att hon är gravid. Det finns fyra huvudtyper av spina bifida, och symtomen kan skilja sig åt beroende på vilken typ det rör sig om.
Occulta är den mildaste formen av spina bifida. Vid denna typ saknas en eller flera av de kotpelare som skyddar ryggmärgen, men öppningen i ryggraden täcks av ett lager hud. Formen orsakar inga funktionsnedsättningar, och personer som lever med den visar oftast inga symtom alls.
Slutna neuralrörsdefekter utgör en heterogen grupp av missbildningar i ryggen. Här föreligger en missbildning av ben, hinnor eller fettvävnad kring ryggmärgen. Vissa patienter har inga symtom, medan andra kan drabbas av partiell förlamning tillsammans med funktionsstörningar i tarm och urinblåsa.
Vid meningocele sväller hinnan som omger ryggmärgen och bildar en cysta. Oftast är cystan osynlig genom huden, men om ryggkanalen är kluven kan cystan växa och nå hudytan. Eftersom cystan normalt inte omsluter ryggmärgen kan den vanligen avlägsnas kirurgiskt utan bestående skador.
Myelomeningocele är den allvarligaste formen av spina bifida. Denna variant innebär oftast neurologiska problem som kan vara mycket allvarliga eller till och med livshotande. Vid myelomeningocele ligger en del av ryggmärgen och nerverna exponerade och synliga på utsidan av kroppen. Om en cysta finns omsluter den nerverna och ryggmärgen. Denna form står för cirka 94 procent av samtliga fall världen över.
Ett visst mått av vätska runt hjärnan är normalt och hälsosamt. Hydrocefalus innebär en ansamling av vätska i hjärnan och drabbar ungefär 90 procent av patienter med spina bifida. Problemet är att vätskan hos dessa patienter inte kan tömmas naturligt. Utan behandling kan vätskeansamlingen leda till intellektuell funktionsnedsättning.
Förutom de uppenbara ryggmissbildningar som kan synas vid födseln, såsom en cysta eller en synlig ryggmärg, är många personer med spina bifida i övrigt symtomfria. De flesta har dock någon form av kompletterande funktionsnedsättning, exempelvis partiell förlamning. Även efter kirurgisk behandling kvarstår ofta en viss grad av förlamning i benen, krökning av ryggraden samt missbildningar i höft, ben eller fot. Dessutom har många patienter svårt att kontrollera urinblåsa och tarmfunktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online