Grupp B-streptokocker (GBS), ofta kallade strep B, är bakterier som kan finnas i blåsan, tarmarna eller underlivet hos vissa vuxna. De flesta friska vuxna som bär på bakterien visar inga symptom alls. Om däremot ett spädbarn får i sig bakterien kan barnet utveckla GBS-sjukdom. Smittan sker oftast i direkt kontakt med bakterierna i livmodern eller när barnet passerar födelsekanalen under förlossningen.
Symptom på GBS-sjukdom med tidig debut brukar visa sig inom 12 timmar efter födseln, men kan i vissa fall uppträda så sent som en vecka efter födseln. Vanliga tecken på att ett nyfött barn har drabbats är feber, svårigheter att äta och onormal slöhet. Ett spädbarn med en tidig GBS-infektion riskerar att utveckla allvarliga komplikationer som sepsis (blodförgiftning), lunginflammation eller hjärnhinneinflammation. Dessa tillstånd kan vara livshotande, och GBS-sjukdom med tidig debut är generellt sett allvarligare än den med sen debut.
Spädbarn med GBS-sjukdom med sen debut kan uppvisa symptom som feber, ätsvårigheter, slöhet och kramper när som helst från en vecka upp till tre månader efter förlossningen. Barnet kan också visa tecken på en luftvägsinfektion, exempelvis nästäppa och hosta. Hjärnhinneinflammation är en vanlig komplikation vid denna form av sjukdomen.
Sepsis, även kallat bakteriemi, är en infektion i blodet och en av de allvarligaste komplikationerna vid GBS-sjukdom. Ett spädbarn med sepsis kan ha feber eller en låg och instabil temperatur, oregelbunden hjärtfrekvens samt oregelbunden andning. Huden kan kännas kall, fuktig och se blek ut, och barnet kan verka irriterat, slött och slappt. Ätproblem, kräkningar och diarré är också vanliga tecken.
Hjärnhinneinflammation (meningit) är en infektion i hjärnans hinnor och vätska och kan uppkomma både vid tidig och sen debut av GBS-sjukdom. Ett spädbarn med hjärnhinneinflammation kan vara irriterat och slött, gråta otröstligt och ha ett gällt, pipigt skrik. Feber eller låg kroppstemperatur, stel kropp och en utspänd fontanell – den mjuka punkten på huvudet – är andra varningstecken. Obehandlad hjärnhinneinflammation kan leda till bestående hjärnskador eller till och med vara dödlig.
Lunginflammation är en komplikation som främst ses vid tidig debut av GBS-sjukdom och innebär en infektion i lungorna som orsakar inflammation. Typiska symptom är snabb hjärtfrekvens, trötthet, rastlöshet, irritabilitet, feber, hosta samt snabb och ansträngd andning. Ett barn som har andningssvårigheter syns ofta ha vidgade näsborrar och en insjunken bröstkorg vid varje andetag. Kräkningar och diarré kan också förekomma.
Läkare ställer diagnosen genom att noggrant notera spädbarnets symptom och ta blodprover för att påvisa GBS-bakterier. En lumbalpunktion kan också göras för att analysera ryggmärgsvätskan. Behandlingen består av intravenösa antibiotika, vilket även gäller vid komplikationer som hjärnhinneinflammation, lunginflammation och sepsis orsakade av bakterierna.
Gravida kvinnor testas rutinmässigt för GBS-bakterier i vecka 35–37 av graviditeten. Den som testar positivt får intravenösa antibiotika under förlossningen för att skydda barnet mot smitta. Antibiotika ges även som förebyggande åtgärd till mammor som går in i förlossning före vecka 37, vars fosterhinnor har varit brustna i mer än 18 timmar, som tidigare fått ett barn med GBS-sjukdom eller som har feber över 37,8 °C under förlossningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online