Cerebral pares drabbar uppskattningsvis 764 000 människor i USA, enligt organisationen United Cerebral Palsy. Problem med muskelkontroll och muskeltonus kan göra vardagen betydligt svårare för de som lever med tillståndet. Hur stor påverkan blir varierar dock kraftigt beroende på vilken typ av cerebral pares det handlar om och hur omfattande den är.
Mellan 70 och 80 procent av alla personer med cerebral pares har den spastiska formen, enligt United Cerebral Palsy. Denna form gör att musklerna blir stela och spända, vilket ger ryckiga rörelser som kan göra gången besvärlig.
Vid spastisk diplegi drabbas framför allt muskulaturen i ben och höfter. Benen kan ofrivilligt "saxas", det vill säga korsas över varandra på knähöjd. Vid spastisk hemiplegi påverkas endast ena sidan av kroppen; arm och ben på den drabbade sidan kan utvecklas onormalt och musklerna kan vara stela. Spastisk tetraplegi innebär att båda kroppshalvorna påverkas i lika hög grad. Detta är den allvarligaste formen, och många med denna diagnos har även en intellektuell funktionsnedsättning. Stelheten i hela kroppen kan göra både gång och tal särskilt svårt, och vissa personer drabbas dessutom av epileptiska anfall.
Ateoid dyskinetisk cerebral pares påverkar hela kroppen och kännetecknas av att muskeltonus antingen är för svag eller för spänd. Att gå eller sitta kan vara svårt, och många har svårt att kontrollera sina rörelser, vilket även påverkar talet. Dreglande och omedvetna grimaser kan uppstå till följd av nedsatt muskelkontroll i tunga och ansikte. Trots att de fysiska besvären ofta är omfattande påverkas i regel inte den intellektuella kapaciteten.
Vid ataktisk cerebral pares påverkas finmotorik, koordination samt djup- och balanssinne. Att skriva för hand, knyta skosnören eller utföra andra uppgifter som kräver precis motorik kan vara mycket svårt. En bred, ostadig gångstil är vanlig, vilket gör att personen lätt tappar balansen. Så kallade intentionstremor kan också förekomma – det vill säga att armen börjar darra när den sträcker sig efter ett föremål.
Vissa personer har blandade former av cerebral pares och får därmed symtom från två eller flera typer samtidigt. Spädbarn med hypoton cerebral pares har låg muskeltonus och kan exempelvis ha svårt att hålla huvudet upprätt. Erbs pares är en annan variant som skadar nervflätan i axeln (brachialplexus) och leder till nedsatt muskelkontroll samt känselbortfall i armen.
Trots de utmaningar tillståndet medför finns det många terapier och hjälpmedel som gör det möjligt att leva ett fullvärdigt liv. Benorthoser och skenor kan förebygga ofrivilliga muskelkontraktioner och förbättra ledernas rörlighet, vilket underlättar gången. Vid muskelkramper eller epileptiska anfall kan läkemedel ordineras för att förebygga eller lindra besvären.
Fysioterapi spelar en viktig roll för att motverka att muskler förkortas samt för att förbättra balans, styrka och koordination. Vid svår muskelförkortning kan kirurgi användas för att förlänga musklerna. Enligt American Academy of Orthopaedic Surgeons kan operation även vara aktuellt när sammandragna muskler orsakar ledluxationer, skelettdeformiteter eller onormal belastning på lederna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online