Kolelitiasis innebär förekomst av konkrement – allmänt kallade gallstenar – i gallblåsan eller gallgångarna. Stenarna kan irritera gallblåsans slemhinna och orsaka inflammation, vilket i sin tur kan leda till kronisk kolecystit. Om en gallsten blockerar den cystiska gången (cysticus) kan gallblåsan svullna upp och i värsta fall bli nekrotisk. Stenen kan även passera ut i gallvägssystemet och orsaka ett totalt stopp i gallflödet.
Här följer de viktigaste stegen för att kunna identifiera och diagnostisera kolelitiasis.
Överväg kolelitiasis hos barn med återkommande buksmärtor tillsammans med riskfaktorer som trauma mot gallblåsan eller långvarig fasta. Smärtan sitter ofta i övre högra delen av buken och kan åtföljas av gulsot (ikterus).
Gör en fysisk undersökning som inkluderar både auskultation och palpation. Smärta i området under höger revbensbåge vid tryck under inandning är ett typiskt tecken på kolelitiasis (så kallat positivt Murphy-tecken). En förstorad lever eller mjälte kan dessutom tyda på en ökad benägenhet att bilda gallsten.
Låt analysera leverfunktion med blodprov. Resultaten ligger oftast inom normalområdet, och proverna tas främst för att skilja kolelitiasis från sjukdomar i själva gallvägarna eller gallblåsan. Nivåerna av transaminaser och transpeptidaser kan dock vara lätt förhöjda.
Ultraljud är den bildgivande metod som föredras vid misstanke om gallsten. Tekniken kan exakt lokalisera stenarna samt påvisa förtjockning av gallblåsans vägg och eventuell vätska runt gallblåsan (perikolecystit).
Hos barnpatienter kan magnetresonans-kolangiopankreatografi (MRCP) användas när komplikationer i lever eller gallvägar misstänks. Metoden är lovande eftersom den är icke-invasiv och ger en detaljerad bild av gall- och bukspottkörtelgängarna, men den är inte alltid tillgänglig på alla sjukhus.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online