Cerebral pares (CP) är en kombination av en kroppslig funktionsnedsättning och en hjärnfunktionsskada. Sjukdomen förekommer i flera olika former och klassificeras på olika sätt beroende på vilka symtom som dominerar. Att förstå vad cerebral pares innebär är avgörande för att kunna ge rätt behandling och terapi.
Cerebral pares är en grupp av bestående funktionsnedsättningar som orsakas av en skada på hjärnan. Skadan uppstår ofta under graviditeten, vid förlossningen eller tidigt i barndomen. Funktionsnedsättningarna påverkar framför allt rörelseförmågan, men också den allmänna utvecklingen – inklusive lärande, kommunikation och beteende.
Det tar tid att få en säker prognos, eftersom läkarna behöver utvärdera hur barnet utvecklas under en längre period. Efter cirka ett års observationer och olika tester kan läkarna vanligtvis bedöma hela omfattningen av barnets svårigheter och därmed lägga upp en individuell vårdplan.
Cerebral pares är inte en progressiv sjukdom – den blir inte värre med åldern. Omfattningen av skadorna kan i grunden ses redan vid födseln, men i takt med att barnet växer blir svårigheterna ofta tydligare. Det kan handla om problem med koncentration, inlärning och motorik. På grund av sjukdomens natur kan vissa muskelkramper och hållningsproblem med tiden även leda till skolios (krökning av ryggraden).
Prognosen blir bättre om funktionsnedsättningen är mindre svår, eller om den upptäcks tidigt så att behandling och träning kan påbörjas så snart som möjligt. Tidig insats är ofta nyckeln till bästa möjliga resultat.
Människor med cerebral pares kan leva relativt långa liv. I de mest svåra fallen ligger den förväntade livslängden mellan 30 och 40 år. I genomsnittliga fall är livslängden dock mellan 60 och 70 år. Varje enskilt fall är unikt, och prognosen beror bland annat på svårighetsgraden av skadan samt vilken vård och vilket stöd personen får.
Kontinuerlig fysioterapi är en grundpelare i vården av personer med cerebral pares. Träningen hjälper till att lösa upp stela leder och muskler, minskar kramper och förbättrar blodcirkulationen. Utöver detta finns tal- och pedagogiska terapier som hjälper barnet att anpassa sig till vardagen och utveckla sina kommunikativa förmågor.
Beroende på sjukdomens svårighetsgrad kan även operationer och hjälpmedel behövas. Ortopeder kan operera ben eller andra extremiteter om det finns deformiteter eller problem med tillväxten. På grund av hjärnskadan kan det dessutom behövas glasögon eller hörapparater för att kompensera för syn- och hörselnedsättningar.
Med rätt kombination av behandling, hjälpmedel och stöd från både vården och familjen kan många människor med cerebral pares leva ett aktivt och meningsfullt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online