Ordet skelett härstammar från det antika grekiska skeletós (σκελετός), ett adjektiv som betyder "uturst", "vissnad" eller "balmerad" – en livfull spegling av tidig anatomisk studie på uttorkade kvarlevor.
Historisk utveckling
- Skeletós (adjektiv) → skeletón (neutrum substantiv) = "uturst kropp, mummy."
- Latinska sceleton (1500-talet) antog termen för det benmässiga ramverket.
- Tidigmodern engelska "skeleton" (1570-talet) syftade specifikt på de artikulerade benen i en uttorkad lik.
- På 1600-talet utvidgades betydelsen till den levande kroppens inre strukturella ramverk.
Relaterad terminologi
- Skelettal (adjektiv)
- Skeletonisera (att avskalja till ben)
- Exoskelett, endoskelett, hydrostatiskt skelett (biologiska analoger).
Termens ursprung belyser hur anatomien började med studiet av de döda för att förstå de levande.
