Kraniofacial rekonstruktion adresserar medfödda (kiftläpp/kiftkäkpalat, craniosynostos), traumatiska, eller onkologiska defekter. Medan funktionellt och estetiskt transformativ, bär den signifikanta psykosociala sekler.
Vanliga psykologiska sekler
- Depression: Sorg över förlorad utseende, förlängd återhämtning, social isolering.
- Ångest: Kirurgiska utfall, recidiv (cancer), social granskning, ekonomisk börda.
- PTSD: Trauma från skada, ansiktsstörande operation, IVA-vård; intrusiva minnen, undvikande.
- Kroppsdysmorfofobi (BDD): Upptagen av uppfattade brister; kan kvarstå eller förvärras post-op om förväntningar missmatchar.
- Ätstörningar: Restriktion för kontroll; oral dysfagi post-op → viktminskning.
- Social ångest, identitetsstörning, relationsspänningar.
Riskfaktorer
- Förekommande psykiska tillstånd.
- Barndomsmobbning/trauma relaterat till utseende.
- Flera stadierade operationer.
- Synliga vs. gömda resultat.
- Brister i preoperativ psykologisk förberedelse.
Integrerad vårdmodell
- Preoperativ psykosocial screening (PHQ-9, GAD-7, BDD-YBOCS).
- Multidisciplinärt team: kirurg, psykolog, kurator, talterapi, peer mentor.
- Realistisk förväntningssättning (3D simulering, fotojournaler).
- Postoperativ KBT, stödgrupper, familjeterapi.
- Långsiktig uppföljning: psykologiska utfall spårade parallellt med kirurgiska.
Viktigt budskap
Psykologisk vård är inte tillägg – det är integrerat i kraniofacial rekonstruktion. Tidig intervention mildrar kronisk sjuklighet.
