Skulderimpingement är en smärtsam åkomma som uppstår när mjukdelar i axelleden kläms ihop mellan två ben. Tillståndet är särskilt vanligt bland idrottare, till exempel basebollkastare och kastidrottare, eftersom kaströrelsen utsätter axeln för stora och upprepade påfrestningar. Men besvären kan drabba vem som helst – här går vi igenom de vanligaste orsakerna och hur tillståndet behandlas.
Skulderimpingement uppstår när en struktur blir irriterad efter att ha klämts ihop mellan överarmsbenets huvud (humerus) och akromion, den utskjutande delen av skulderbladet som bildar ett tak över leden. Oftast är det en sena från rotatorkuffen som kläms ihop, vilket ger upphov till smärta, inflammation och nedsatt rörlighet i axeln.
Klassiska tecken på skulderimpingement är smärta när armen lyfts ut åt sidan eller över huvudet, värk i vila och på natten – särskilt när man ligger på den drabbade sidan – samt nedsatt styrka och stelhet i axeln. Besvären kommer ofta gradvis och förvärras utan belastningsanpassning.
Ett normalt åldrande är en av de vanligaste orsakerna. Axeln slits precis som alla andra delar av kroppen, och efter många års användning är det inte ovanligt att senorna blir irriterade eller att ärrvävnad bildas. Detta minskar utrymmet i leden, vilket gör att vävnaderna lättare kläms ihop mellan benstrukturerna.
Frekventa aktiviteter med armarna över huvudhöjd kan leda till impingement. När armen lyfts över huvudet rör sig akromion och överarmsbenet närmare varandra, vilket ökar risken att senor och slemsäckar kläms ihop. Typiska exempel är simning, tennis, volleyboll och tyngdlyftning, men även yrkesarbete över huvudhöjd – som måleri eller byggnadsarbete – innebär ökad risk.
Vissa personer har genetiskt sett en större "krok" på akromion än andra. En sådan kroksformad akromion minskar utrymmet under benet och gör det mer sannolikt att vävnad kläms ihop mellan de två strukturerna. Kroksformad akromion räknas som en av de viktigaste riskfaktorerna för att utveckla impingement.
Behandlingen anpassas efter besvärens svårighetsgrad och läkarens bedömning. Den omfattar oftast vila, kylning eller värmebehandling, antiinflammatoriska läkemedel och fysioterapi med träning som stärker rotatorkuffen och stabiliserar skulderbladet. Kortisoninjektioner kan ges för att dämpa inflammation och lindra smärta, även om detta inte åtgärdar själva mekaniska problemet. Operation behövs sällan, men i svåra fall kan en läkare rekommendera det – ofta i form av en akromioplastik där utrymmet under akromion utvidgas kirurgiskt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online