Idrottshernia, ofta kallad sports hernia eller gilmorens lås, är inte lika välkänd som många andra typer av bråck – men den är minst lika viktig att hålla utkik efter. Skaden drabbar främst aktiva idrottare och skiljer sig från andra bråck genom att den sällan syns utåt. Om den inte behandlas kan besvären utvecklas till långvarig, kronisk smärta. Här går vi igenom de vanligaste symtomen, hur diagnosen ställs och vilka riskfaktorer du bör känna till.
En idrottshernia liknar i grunden andra typer av bråck, men drabbar i första hand idrottare. Det mest framträdande symtomet är kronisk ljumsksmärta – en smärta som varar ovanligt länge och inte läker av sig själv. Det som framför allt skiljer skadan från ett vanligt bråck är att det oftast inte finns något verkligt bråck på bukväggen. Med andra ord saknas den utbuktning som normalt förknippas med bråck, vilket gör skadan svårare att upptäcka.
Besvären kommer ofta smygande och förvärras successivt. Typiska symtom inkluderar smärta i nedre delen av buken eller ljumsken, och hos män kan smärtan ibland stråla ner mot testiklarna. Problemen brukar bli värre vid aktiviteter som löpning eller vid enkla rörelser som att böja sig framåt i höften. Även hosta och nysningar kan öka smärtan. Det som särskiljer idrottshernia från många andra överbelastningsskador är att smärtan består – ibland i månader – utan att läka av egen hand.
En läkare kan diagnostisera idrottshernia, oftast efter en rad olika undersökningar. Utredningen brukar omfatta en genomgång av sjukdomshistoriken samt en noggrann fysisk undersökning, och kan kompletteras med blodprover eller andra laboratorietester i diagnostiskt syfte. Magnetresonanstomografi (MRI) används ofta, eftersom det finns vissa karaktäristiska förändringar som läkare kan leta efter i bilderna. Eftersom symtomen kan likna flera andra ljuskbesvär är en noggrann utredning extra viktig.
Tyvärr finns det i dagsläget bara en behandlingsmetod som ger varaktig effekt vid idrottshernia: kirurgi för att reparera skadan. Innan operation övervägs försöker läkarna dock ofta icke-invasiva åtgärder för att se om symtomen kan lindras – exempelvis vila, antiinflammatoriska läkemedel och kylbehandling. Sådana åtgärder kan lindra besvären tillfälligt, men i de flesta fall krävs en operation för att personen ska kunna återuppta regelbunden träning utan smärta.
Idrottshernia drabbar nästan uteslutande idrottare. När muskulaturen försvagas på en punkt i buken kan överansträngning leda till en muskelbristning. Normalt arbetar bukmusklerna och bäckenmusklerna tillsammans när vi rör oss. Idrottare tränar ofta upp de nedre muskelgrupperna extra hårt, vilket gör dem starkare än bukmuskulaturen. När den försvagade muskulaturen till slut ger vika uppstår en bristning – resultatet blir det som kallas idrottshernia. Mycket vrid- och vändrörelser, som är vanliga i fotboll, ishockey och friidrott, belastar musklerna ytterligare och ökar risken för skadan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online