Barium är en tung metall; dess vattenlösliga föreningar (bariumklorid, bariumkarbonat, bariumsulfid) är högt giftiga vid intag, inandning eller upptag genom huden.
Giftighetens mekanism
Barium verkar som en kompetitiv kaliumkanalblockerare, driver kalium intracellulärt och orsakar djup hypokalemi. Detta leder till muskelparalys (inklusive andnings- och hjärtmuskulatur), arytmier och glatt muskeldysfunktion.
Kliniska drag
- Magsäck-tarm: Svår kräkning, diarre, magsmärta.
- Neuromuskulär: Muskelsvaghet, paralys, parestetier, tetani.
- Kardiovaskulär: Hypotension, ventrikulära arytmier (VT/VF), QT-förlängning.
- Andningsorganen: Andningsmuskelparalys → andningssvikt.
- Njur: Akut njurskada från rabdomyolys.
Allvarlighetsgrad och dödlighet
Intag av >1 gram löst barium kan vara dödligt. Lethal dos uppskattas till 1–2 g för bariumklorid. Döden orsakas oftast av andningsstopp eller refraktär arytmi.
Akut hantering
- Ring 112 omedelbart.
- INTEGERA inte kräkning (risk för aspiration; barium är frätande).
- Om patienten är vaken, ge kaliumtillskott (oralt kaliumklorid eller IV vid sjukhus) för att motverka hypokalemi – detta är det specifika antidotet.
- Aktiverat kol binder inte barium väl; rekommenderas inte rutinemässigt.
- Övervaka hjärtrytm, kalium, njurfunktion; ge andningsstöd vid behov.
Vanliga exponeringskällor
- Oavsiktligt intag av rottengiftsmedel (historiskt bariumkarbonat)
- Industriell exponering (glas, keramik, borrflödessmedel)
- Kontrastundersökning (bariumsulfat är olösligt och icke-giftigt – annan förening).
