Ett feokromocytom är en i de flesta fall godartad tumör som utgår från kromaffina celler. Dessa celler finns främst i binjuremärgen och i det sympatiska nervsystemet, men ett feokromocytom kan i princip utvecklas var som helst i kroppen. Tumören är hormonaktiv och utsöndrar katekolaminer, vilket orsakar högt blodtryck. Tillståndet kan vara ärftligt och förekommer ofta i samband med genetiska sjukdomar som neurofibromatos, Sturge-Webers syndrom, tuberös skleros och von Hippel-Lindaus sjukdom.
Räkna med att ett feokromocytom kan ge många olika symtom, men alla patienter drabbas av förhöjt blodtryck förr eller senare, och det är oftast bestående vid diagnosstillfället. Episodiska, paroxysmala blodtrycksstegringar kan även utlösas av upphetsning eller fysisk aktivitet.
Undersök patienten noggrant. Feokromocytom leder ofta till att patienten är smal och har en snabb, kraftfull hjärtverksamhet. Patienten kan samtidigt känna sig varm och svettig, men uppvisa blekhet samt kalla, fuktiga händer. Ibland kan en knöl i halsen eller djupt inne i buken palperas.
Ställ diagnosen feokromocytom genom att mäta nivåerna av katekolaminer i urin som samlats in under 24 timmar. Dessa ämnen omfattar dopamin, adrenalin (epinefrin), metanefrin och noradrenalin (norepinefrin).
Håll patientens katekolaminnivåer så låga som möjligt under provtagningsperioden. Läkemedel som labetalol, levodopa och metyldopa är den största orsaken till falskt positiva testresultat vid feokromocytom.
När förekomsten av feokromocytom har fastställts biokemiskt ska tumören lokaliseras. Större tumörer kan oftast upptäckas med ultraljud, men mindre tumörer kan kräva datortomografi (DT) eller magnetkameraundersökning (MR), särskilt vid extraadrenala tumörer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online