Urinvägarna är ett komplext system som bygger på ett noggrant samspel mellan njurarna, urinledarna, urinblåsan och urinröret. Om du inte kan tömma din urinblåsa trots att den känns full, kan du lida av urinretention – ett tillstånd där urinen inte kan lämna kroppen som den ska.
Nervskador eller sjukdomar kan orsaka urinretention när signalerna mellan hjärnan och urinblåsan inte fungerar korrekt. Hjärnan kanske inte får besked om att blåsan är full, eller så tar blåsmuskeln inte emot signalen att pressa ut urinen. Sådana nervskador kan uppstå i samband med förlossning eller stroke, eller bero på diabetes.
En förstorad prostata kan också verka som en klämåtgång på urinröret och hindra urinen från att passera ut. På samma sätt kan en urinvägsinfektion leda till att urinröret svullnar igen.
Vanliga tecken på urinretention är smärta och tryckkänsla i nedre delen av buken, tillsammans med ett akut och starkt behov av att urinera – utan att det går att tömma blåsan. Vid kronisk urinretention kan symptomen vara mer diffusa, till exempel svag urinstråle, täta toalettbesök eller känslan av att blåsan aldrig blir helt tom.
För att ställa diagnosen urinretention undersöker läkaren oftast ett urinprov och utför en ultraljudsundersökning av urinblåsan. Ultraljudet visar hur mycket urin som finns kvar i blåsan efter ett toalettbesök, vilket hjälper till att bedöma allvarlighetsgraden.
Män med prostatacancer eller njursten löper ökad risk att drabbas av urinretention. Även gravida kvinnor, kvinnor som genomgått gynekologisk kirurgi och personer som ofta får urinvägsinfektioner hör till riskgrupperna. Även vissa läkemedel och neurologiska sjukdomar kan öka risken.
Vid akut urinretention för läkaren in en kateter genom urinröret för att tömma blåsan på urin. Detta avlastar blåsan direkt och förhindrar permanenta skador. Om urinretentionen orsakas av en förstorad prostata behandlas grundproblemet, exempelvis med läkemedel eller operation, för att återupprätta en normal urinering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online