Inkontinens kännetecknas av det oavsiktliga läckaget av urin, vilket kallas urininkontinens, eller avföring, vilket kallas fekal inkontinens. Tillståndet kan bero på en rad olika underliggande hälsoproblem. Det finns många behandlings- och förebyggande alternativ vid inkontinens, och en korrekt behandling utgår alltid från den specifika typen och orsaken.
Urininkontinens kan delas in i flera kategorier beroende på vad som orsakar urinläckaget. Två vanliga former är stressinkontinens, där urinläckage utlöses av ansträngning på kroppen, exempelvis vid tunga lyft, nysningar eller kraftigt skratt, samt trängningsinkontinens, som uppstår när en plötslig och akut urinträng gör det svårt att hinna till toaletten i tid.
En av de främsta orsakerna till urininkontinens är oförmågan att kontrollera blåsan. Övningar och träning för att stärka blåskontrollen kan hjälpa till att begränsa besvären. Planerade toalettbesök kan också vara en effektiv lösning, särskilt för dem som drabbas av plötsliga trängningar eller har funktionsnedsättningar som gör det svårt att fysiskt ta sig till toaletten. Att justera kosten och vätskeintaget är ytterligare ett sätt att lindra inkontinensen.
För dem vars inkontinens inte svarar på mer konservativa åtgärder kan vissa läkemedel lugna en överaktiv blåsa. Kirurgiska ingrepp kan även utföras för att stärka och åtdraga blåsans sfinkter och därigenom förbättra blåskontrollen. Om urininkontinensen inte går att övervinna ens med kirurgi kan en mjuk slang, en så kallad kateter, föras in i urinröret för att tömma blåsan på urin.
Urininkontinens är vanligare än fekal inkontinens, men när fekal inkontinens uppstår kan den bli allvarligare, eftersom avföring lätt kan orsaka bakteriella infektioner. Fekal inkontinens kan drabba personer som lider av förstoppning eller diarré. Skador på den anala sfinktermuskeln eller på nerver kan också leda till tillståndet.
Vid inkontinens orsakad av diarré kan antidiarrémediciner och koständringar med mer fiber hjälpa. För personer med förstoppning kan laxermedel, avföringsmjukgörare och ett ökat vattenintag bidra till att avföringen får en normal konsistens. En fiberrik kost med gott om vatten, kombinerat med flera små måltider istället för färre stora, är ett bra sätt att förebygga fekal inkontinens.
I likhet med blåsträning vid urininkontinens kan träning för att kontrollera tarmen öka sfinkterns styrka samt medvetenheten om behovet av att tömma tarmen. I svårare fall kan kirurgiska ingrepp användas för att förstärka sfinktern, eller till och med ersätta den med en konstgjord sfinkter. Om fekal inkontinens inte kan lösas med ordinär behandling kan en kolostomioperation utföras, där en öppning skapas i buken som leder avföringen till en speciell kolostomipåse.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online