1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Vad betyder Na, K, kreatinin och urea i ett blodprov?

När du lämnar ett blodprov ingår ofta flera värden som speglar kroppens vätskebalans och hur väl njurarna fungerar. De vanligaste är natrium (Na), kalium (K), kreatinin, urea och ibland även BUN. Här förklarar vi vad varje värde egentligen mäter.

Natrium (Na) – kroppens viktigaste elektrolyt utanför cellerna

Natrium är en positivt laddad jon (katjon) som spelar en central roll i kroppens vätskebalans. Det är den vanligaste katjonen i den extracellulära vätskan, alltså vätskan som finns utanför cellerna. Natrium bidrar till att upprätthålla den osmotiska balansen – det vill säga jämvikten mellan vatten och lösta ämnen i kroppen – samt nervfunktion och muskelaktivitet.

Normalvärde: cirka 135–145 mmol/L i blodplasma.

Kalium (K) – avgörande för nerver och muskler

Kalium är också en positivt laddad jon, men till skillnad från natrium finns den främst inne i cellerna, i den så kallade intracellulära vätskan. Kalium är den vanligaste katjonen där och är avgörande för kroppens elektriska potential, vilket är nödvändigt för att nerver ska kunna skicka signaler och för att muskler – inklusive hjärtmuskeln – ska fungera korrekt.

Normalvärde: cirka 3,5–5,0 mmol/L i blodplasma.

Kreatinin – mått på muskelomsättning och njurfunktion

Kreatinin är en avfallsprodukt som bildas när kroppen bryter ner muskelvävnad, mer specifikt substansen kreatinfosfat som musklerna använder som energikälla. Kreatinin filtreras bort från blodet av njurarna och lämnar kroppen med urinen. Eftersom produktionen är relativt konstant kan kreatininvärdet i blodet användas som ett bra mått på hur väl njurarna filtrerar blodet.

Referensvärden: ungefär 60–100 µmol/L för män och 45–90 µmol/L för kvinnor, beroende på muskelmassa.

Urea (karbamid) – avfallsprodukt från proteinnedbrytning

Urea, som även kallas karbamid, är en annan avfallsprodukt. Den bildas i levern när kroppen bryter ner proteiner. Precis som kreatinin filtreras urea bort från blodet av njurarna och utsöndras i urinen. Förhöjda ureavärden kan tyda på nedsatt njurfunktion, men kan också påverkas av faktorer som hög proteinintag, uttorkning eller ökad proteinnedbrytning.

Normalvärde: cirka 2,5–6,5 mmol/L i blodplasma.

BUN – blodureakväve

BUN (blood urea nitrogen, på svenska blodureakväve) är ett mått på mängden kväve i blodet som härstammar från urea. BUN används framför allt i bland annat USA som ett alternativt sätt att bedöma njurfunktionen, och ger i praktiken liknande information som ureavärdet.

Sammanfattning

Tillsammans ger Na, K, kreatinin och urea en god överblick över kroppens elektrolytbalans och njurarnas förmåga att rena blodet. Avvikande värden behöver dock alltid tolkas tillsammans med symtom, medicinhistorik och övriga provsvar. Har du frågor om dina egna värden bör du kontakta din vårdcentral eller behandlande läkare.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online