Påssjukeviruset tillhör familjen Paramyxoviridae och har en väldefinierad replikationsprocess inne i kroppens celler. Här går vi igenom, steg för steg, hur viruset fäster sig vid en cell, kopierar sitt arvsmaterial och bildar nya viruspartiklar.
Replikationen börjar med att viruset fäster på ytan av en mottaglig värdcell, till exempel epitelceller i luftvägarna eller i spottkörtlarna. Denna fästning förmedlas av virusets glykoproteiner, framför allt det så kallade hemagglutinin-neuraminidas-proteinet (HN).
Efter fästningen tar sig viruset in i cellen genom att sitt virala hölje smälter samman med cellens yttermembran. Denna fusion möjliggörs av fusionsproteinet (F), ett annat glykoprotein som finns på virushöljet.
När viruset kommit in i cellen frigörs den virala nukleokapsiden, som innehåller virusets RNA-genom. Detta innebär att viruset "avskalas" och att dess genetiska material blir åtkomligt för cellens replikationsmaskineri.
Virusets RNA-genom är enkelsträngat och icke-segmenterat och fungerar som mall vid transkriptionen. Ett viralt RNA-beroende RNA-polymeras, som kodas av virusets eget genom, avläser RNA:t och skapar viralt budbärar-RNA (mRNA).
Det virala mRNA:t översätts därefter av värdcellens ribosomer till virala proteiner – både strukturproteiner, som behövs för att bygga nya viruspartiklar, och icke-strukturproteiner, som deltar i replikationen och hjälper viruset att kringgå immunförsvaret.
Kopieringen av virusets RNA-genom sker i cellens cytoplasma. Med hjälp av det RNA-beroende RNA-polymeraset syntetiseras nya kopior av virusgenomet, där det negativsträngade RNA:t används som mall.
De nysyntetiserade RNA-genomen och strukturproteinerna samlas ihop och bildar nya viruspartiklar. Matrisproteinet (M) spelar här en avgörande roll för både sammansättningen och den efterföljande knoppningsprocessen.
Under knoppningen får de färdigsammansatta viruspartiklarna sitt hölje när de pressas ut genom värdcellens membran. I detta skede inkorporeras de virala glykoproteinerna (HN och F) i det nya virushöljet.
De nybildade påssjukevirionerna släpps från cellen genom knoppning, utan att cellen sprängs (så kallad lysering). Det gör att viruset kan sprida sig till omgivande celler och fortsätta sin replikationscykel.
Under hela replikationsprocessen lyckas påssjukeviruset undvika värdens immunförsvar och etablera en infektion. Smittade personer kan utveckla symtom som feber, svullna parotidkörtlar (det klassiska tecknet på påssjuka) och ansiktssvullnad samt, i vissa fall, komplikationer som hjärnhinneinflammation, hjärninflammation eller testikelinflammation (orchit).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online