Ebolavirus är bland de mest smittsamma kända patogenerna. Experimentell och epidemiologisk evidens visar:
- Infektionsdos (ID₅₀): Uppskattad till 1–10 virala partiklar via parenteral eller mukös exponering hos icke-mänskliga primater. Mänsklig data är konsekvent med en extremt läg dos.
- Jämförelse: Influensa ID₅₀ ~100–1 000 partiklar; SARS-CoV-2 uppskattad ~100–1 000; Norovirus ~18 partiklar.
Varför så smittsamt?
- Bred celltropism: Infekterar makrofager, dendritiska celler, endotelceller, hepatocyter, fibroblaster via flera receptorer (NPC1, TIM-1, integriner).
- Snabb replikering: Höga virala laster (10⁷–10⁹ RNA-kopior/mL blod) inom dagar.
- Immunundvikande: VP35 och VP24 proteiner blockerar interferonsignalering, fördröjer innata/adaptiva svar.
- Cell-till-cell-spridning: Syncytiebildning och virologiska synapser förbättrar spridning.
- Miljöstabilitet: Består dagar i kroppsvätskor på ytor vid rumstemperatur; längre i kalla/fukta förhållanden.
Överföringsimplikationer
- Minuta vätskeexponeringar (nålstick, splash till slemhinna) kan överföra.
- Höga virala laster vid sent sjukdomsskede → extrem smittsamma av kroppar/vätskor.
- Förklarar nosokomial amplification utan rigorös infektionsprevention och kontroll (IPC).
- Innebär inte luftburna smittspridning – kräver fortfarande direkt kontakt med smittämne.
Denna extrema smittsammahet understryker behovet av maximala barriärpreventioner och nolltolerans för protokollbrott i kliniska och laboratorieinställningar.
