Epstein-Barr-viruset (EBV), som orsakar infektiös mononukleos – ofta kallad körtelfeber – har en komplex livscykel som består av två distinkta faser: den lytiska cykeln och den latenta cykeln.
a) Vidhäftning och inträde: EBV-virioner fäster vid specifika receptorer på ytan av mottagliga B-lymfocyter eller epitelceller.
b) Penetration: Virionerna tränger in i värdcellen genom fusion med cellmembranet, vilket frigör det virala genomet i cytoplasman.
c) Replikation: Det virala DNA:t tar sig in i cellkärnan och börjar replikeras med hjälp av värdcellens maskineri. Virala proteiner syntetiseras, bland annat strukturella komponenter till nya virioner.
d) Sammansättning: Nya viruspartiklar monteras inne i cellkärnan och förses med ett hölje från den inra kärnmembranen.
e) Frisättning: De mogna virionerna lämnar värdcellen genom knoppning från cellytan. Denna process kan leda till att värdcellen förstörs.
a) Etablering av latent infektion: Efter den initiala lytiska infektionen kan vissa B-lymfocyter etablera en latent infektion. Det virala genomet bibehålls då som ett icke-replikerande episom (cirkulärt DNA) i B-cellens kärna.
b) Reaktivering: Under vissa omständigheter, exempelvis vid immunsuppression, kan det latenta viruset reaktiveras. Detta leder till att den lytiska cykeln återupptas och att nya smittsamma virioner produceras.
c) Viral persistens: Den latenta fasen gör det möjligt för EBV att finnas kvar i värden under mycket lång tid, i vissa fall hela livet. Latent infektion är även kopplad till utvecklingen av vissa lymfoproliferativa sjukdomar och maligniteter.
Tack vare sina två livscykler – den lytiska och den latenta – kan EBV etablera långvariga infektioner i kroppen och samtidigt säkerställa sin överlevnad och spridning inom den mänskliga populationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online