Stamning är en talstörning som kännetecknas av upprepningar av ljud, stavelser, ord och talmönster. Även om stamning oftast drabbar barn mellan två och fem års ålder kan personer i alla åldrar lida av tillståndet. Enligt National Institute on Deafness and Other Communication Disorders (NIDCD) stammar cirka tre miljoner amerikaner. Formerna av stamning omfattar utvecklingsrelaterad, neurogen och psykogen stamning, och varje form åtföljs av typiska förväntansbeteenden. Stamning kan inte botas, men logopedi hjälper de drabbade, och många barn växer ifrån sitt stammande med tiden.
Utvecklingsrelaterad stamning uppstår när barn lär sig att tala och utveckla sina språkliga färdigheter. NIDCD anger att detta är den vanligaste formen av stamning och att den ibland förekommer i familjer. Enligt institutet uppstår den "när barnens tal- och språkförmåga inte räcker till för att möta barnets verbala krav". Neurogen stamning är resultatet av hjärnskador efter stroke, hjärn- eller ryggmärgsskada, neurologiska tillstånd som Parkinsons sjukdom samt tumörer, enligt Stuttering Foundation of America. Psykogen stamning, den ovanligaste formen, uppstår när en person upplever ett emotionellt trauma.
Personer som stammar uppvisar flera verbala beteenden som gör det svårt för dem att sätta ihop ord och tala flytande. Enligt "Stuttering Therapy" av Dr. Gary J. Rentschler omfattar dessa beteenden upprepningar, förlängningar, blockeringar och tremor. Upprepningar är det mest synliga tecknet på stamning – det låter som om personen vore en repig skiva, eftersom hen upprepar ord, delar av ord och ljud. Sinnet och munnen verkar helt enkelt inte vilja samarbeta för att bilda ord eller meningar. Förlängningar består av tillfälliga stopp i talet, vanligtvis några sekunder långa, medan blockeringar innebär ett totalt avbrott i talet. Enligt "Stuttering Therapy" signalerar tremor muskulär spänning som får käken att skaka kraftigt. Talet kan också innehålla verbala fyllnadsord som "öh".
De verbala svårigheter som stammande personer möter visar sig ofta genom emotionella beteenden som används för att dölja problemet. Den drabbade kan bli blyg och tillbakadragen så att andra inte upptäcker tillståndet. Hen hittar på ursäkter för att slippa tala inför andra och undvika pinsamheter. Enligt "Stuttering Therapy" spänns musklerna och personen blir orolig. När en person som stammar försöker tala offentligt kan de fysiska manifestationerna av ångest inkludera snabb blinkning, vridande på kroppen, ryckningar i huvudet, ytlig andning och svettning.
Logopeder specialiserar sig på språkstörningar och diagnostiserar patienter som remitteras till dem av pedagoger eller läkare. Enligt NIDCD går logopeder igenom patientens bakgrund och ställer frågor om när tillståndet debuterade, under vilka omständigheter stamningen förvärras och vilka beteenden patienten uppvisar. Logopeden frågar också om det finns stamning i familjen. Det finns ingen bot mot stamning, men logopeder lär patienterna strategier för att hantera den. Stamterapi innefattar bland annat att lära sig tala långsammare, kontrollera andningen och gradvis gå från enstaviga ord till längre meningar, enligt NIDCD.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online