Barn har ofta svårt att själva berätta att de befinner sig i en situation där de utsätts för övergrepp. Som tur är kan vårdpersonal lära sig känna igen ett antal varningstecken. Tecknen är inte definitiva bevis – många symtom kan också bero på vanliga olyckor och sjukdomar i barndomen – men det är viktigt att vårdpersonal alltid håller möjligheten till övergrepp i åtanke.
Varningssignaler att vara uppmärksam på är bland annat dålig hygien, kläder som inte passar för vädret, tillväxthämning, otillräcklig viktökning, undernäring, obehandlade medicinska behov samt försvarsskador och bett.
Brännskador är en särskilt viktig indikator. Det kan röra sig om märken efter rep, cigaretter eller elchockvapen, eller brännskador som har formen av ett bestämt föremål.
Trauma mot örat, sårskador samt ansikts-, mun- eller tandskador som inte kan förklaras på ett rimligt sätt kan också tyda på övergrepp. Andra möjliga tecken är traumatiserat håravfall, huvudskador, förändringar i den mentala statusen, blödningar i näthinnan, blåmärken och buktrauma – särskilt om flera organ är påverkade. Även urladdning, blödning, sprickor eller blåmärken i anal- eller genitalområdet är allvarliga signaler.
Ytterligare en varningsflagga är om ett barn är gravid och/eller har diagnostiserats med en sexuellt överförbar infektion.
Hos spädbarn kan överdrivet gråtande eller utvecklingsförseningar vara tecken att observera. Andra signaler är överdriven rädsla och fobier, stark klängighet, ångest, sömnproblem och mardrömmar, social tillbakadragenhet, sängvätning, hyperaktivitet samt koncentrationssvårigheter och lättstördhet.
För barn i skolåldern kan försämrade skolresultat eller återkommande skolfrånvaro vara varningstecken. Även talstörningar, beteende som är regressivt i förhållande till barnets ålder och synlig rädsla för en förälder bör tas på allvar. Problem kring mat, depression, extrem passivitet eller ett alltmer verbalt kränkande och fysiskt aggressivt beteende kan också vara indikatorer. Vårdpersonal bör dessutom notera förstörelse av egendom och skador på husdjur, substansmissbruk, sexualiserat beteende, självskadebeteenden samt symtom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
Vid en kroppsundersökning kan överdriven rädsla för undersökningen, alltför stor medgörlighet – särskilt under smärtsamma eller obehagliga delar av undersökningen – samt en vägran att klä av sig eller en tendens att dra sig undan vid beröring vara tecken på att något inte står rätt till.
Barn som utsätts för övergrepp kan också uttrycka fysiska besvär. Huvudvärk står högt på listan. Vårdpersonal bör även uppmärksamma buksmärtor, oavsett om de är kroniska eller akuta, samt notera ömhet, uppblåsthet och avsaknad av tarmlyjud – vilket kan tyda på ett allvarligt tarmproblem.
Diffusa och vaga besvär kan vara en indikator, liksom kroniska och förvärrande hälsoproblem, frekventa och oförklarliga halsont, onormal viktökning eller viktminskning, ovilja att använda en extremitet, svårigheter att sitta eller gå, smärta vid avföring, smärta vid urinering samt obehag i genitalområdet. Ett huvudtrauma kan följas av kräkningar, onormal andning och irritabilitet. Slutligen gäller att alla symtom som förblir oförklarade alltid bör tas på allvar.
Genom att kombinera kunskap om fysiska, beteendemässiga och symtomatiska tecken kan vårdpersonal tidigare upptäcka barn som far illa och sätta in rätt stöd och skyddsåtgärder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online