ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar hjärnans sätt att arbeta hos barn. Diagnosen är ungefär tre gånger vanligare bland pojkar än bland flickor, och enligt uppskattningar drabbar den mellan fyra och tolv procent av alla barn.
För att en ADHD-diagnos ska kunna ställas krävs att symtomen har funnits i minst sex månader och att de visade sig innan barnet fyllde sju år. Symtomen brukar delas in i tre huvudkategorier: ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Hos ett åttaårigt barn kan symtomen se ut på följande sätt.
Barn med ADHD har svårt att behålla koncentrationen på en sak i taget. De har ofta problem med att fokusera på en uppgift, tappar bort saker lätt och är oorganiserade. Ett åttaårigt barn kan ha svårt att slutföra skolarbetet, kämpa med att lyssna på instruktioner och följa dem, samt verka glömsk och disträ. Denna ouppmärksamhet leder ofta till att det blir svårt att hinna med arbetet i skolan, vilket kan påverka både betyg och självförtroende.
Hyperaktivitet är, precis som namnet antyder, en tydlig utmaning för ett åttaårigt barn med ADHD. Det kan vara extremt svårt för barnet att hålla händerna och kroppen stilla, och det kan springa, hoppa och klättra i olämpliga situationer. Barnet är ständigt i rörelse och beskrivs ibland som att det ”agerar som om det drevs av en motor”. Många föräldrar blir frustrerade eftersom barnet inte kan leka lugnt utan är i konstant rörelse, även i situationer där stillhet förväntas.
Impulsivitet är en stor kamp för många barn med ADHD. Enligt National Institute of Mental Health har dessa barn ofta ”svårt att vänta på det de vill ha eller vänta sin tur i lekar, och avbryter ofta samtal eller andras aktiviteter”. På grund av denna nedsatta självkontroll har många barn svårt att knyta nära vänskapsband. Impulsiva barn säger ofta saker utan att tänka, och rör vid andra människor och föremål mer än nödvändigt.
För vissa barn med ADHD blir impulsiviteten också en säkerhetsrisk, eftersom barnet agerar innan det tänker – till exempel springer ut på gatan utan att först titta efter bilar.
Om du som förälder eller närstående känner igen flera av dessa symtom hos ditt barn och de pågår under längre tid samt påverkar vardagen hemma eller i skolan, är det klokt att kontakta barnavårdscentralen eller elevhälsan. En utredning är första steget mot rätt stöd och hjälpinsatser för både barnet och familjen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online