Dyspraxi är en funktionsnedsättning som påverkar ett barns förmåga att utveckla grovmotoriska och finmotoriska färdigheter. Tillståndet klassificeras som en sensorisk integrationsstörning – en störning som uppstår när ett barns nervsystem inte kan bearbeta sinnesintryck från kroppen eller omgivningen på ett normalt sätt.
Spädbarn med dyspraxi kan drabbas av kolik under sitt första levnadsår. Mjölkproteinallergi och andra matningssvårigheter är också vanliga. Den motoriska utvecklingen kan vara försenad, vilket innebär att barnet senare lär sig att rulla över, sitta och krypa. Vissa spädbarn ägnar sig dessutom åt repetitiva rörelser, exempelvis att vifta med armar och ben eller banka huvudet mot underlaget. Pottränningen kan bli besvärlig, och den verbala utvecklingen kommer ofta sent.
Barn med dyspraxi uppfattas ofta som klumpiga och okoordinerade. De har svårt att sitta stilla längre än några minuter i taget och kan bara behålla uppmärksamheten i två till tre minuter åt gången. Känslomässigt kan dessa barn vara mycket intensiva, med frekventa utbrott och tantrum. Många tycker inte om att bli vidrörda och reagerar negativt på känslan av vissa typer av kläder och material. Dyspraxi kan även störa vardagliga färdigheter som att äta med bestick, knäppa knappar och skriva för hand.
Enligt National Center for Learning Disabilities uppvisar cirka 6 procent av alla barn vissa karaktärsdrag av dyspraxi. Av de barn som visar symtom på tillståndet är hela 70 procent pojkar.
Dyspraxi förekommer ofta tillsammans med andra neuropsykiatriska svårigheter, såsom ADHD, dyslexi och dyskalkyli. Barn med dyspraxi löper dessutom ökad risk att drabbas av depression, lågt självförtroende, emotionella problem, beteendeproblem och andra psykiska ohälsotillstånd. Tidig uppmärksamhet på dessa områden är därför viktig för barnets välbefinnande och utveckling.
Dyspraxi kan behandlas med hjälp av fysioterapi, arbetsterapi och logopedi. Behandlingen anpassas efter varje barns specifika behov och svårigheter. De bästa resultaten uppnås när insatserna påbörjas tidigt i barndomen, eftersom hjärnan då är som mest mottaglig för ny inlärning. Med rätt stöd och träning kan många barn med dyspraxi utveckla sina motoriska färdigheter avsevärt och få en bättre vardag både hemma och i skolan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online