Rabdomyolys är ett tillstånd där muskelceller bryts ner och frisätter ett potentiellt skadligt protein som kallas myoglobin i blodet. Myoglobin och dess nedbrytningsprodukter kan försämra njurfunktionen. På grund av detta är rabdomyolys en av de vanligaste orsakerna till akut njursvikt hos barn.
De vanligaste orsakerna till rabdomyolys hos vuxna är trauma, överdriven fysisk ansträngning samt intag av gifter eller läkemedel. Hos barn är de ledande orsakerna istället virala muskelinfektioner, trauma och ärftliga sjukdomar. Barn med kroniska sjukdomar som astma, diabetes och sköldkörtelproblem löper dessutom ökad risk att utveckla rabdomyolys.
De flesta barn med rabdomyolys uppvisar allmän muskelsvaghet, muskelvärk (ett tillstånd som kallas myalgi) och ömhet. Urinen blir mörk eller colafärgad. Detta beror på att njurarna försöker utsöndra överskottet av myoglobin i blodet, och myoglobin innehåller ett mörkt pigment i sin kemiska sammansättning.
Barn kan även uppvisa andra, mer ospecifika symtom som trötthet, illamående, kräkningar och ledvärk. Det är viktigt att komma ihåg att de typiska tecknen – muskelskada, mörk urin och njurpåverkan – sällan uppstår samtidigt hos barn, vilket kan försvåra diagnosen.
Laboratorieundersökningar är nödvändiga för att kunna ställa diagnosen rabdomyolys. Ett av de mest värdefulla testen är CK-blodprov. CK står för kreatinkinas, ett enzym som finns i muskelceller. Förhöjda nivåer av kreatinkinas i blodet tyder på muskelskada. Även påvisande av myoglobin i urinen och tester av barnets njurfunktion är avgörande, för att säkerställa att akut njursvikt inte håller på att utvecklas.
Barn med rabdomyolys kräver intensiv vätskebehandling, oftast med intravenösa vätskor, för att spola ut myoglobinet från blodet och skydda njurarna. Det är också viktigt att identifiera och eliminera alla orsaker till den pågående muskelnedbrytningen. Om urinproduktionen inte är tillräcklig trots vätskebehandling kan andra läkemedel, såsom diuretika, användas. I svåra fall krävs dialys för att behandla njursvikten.
Muskelceller innehåller också höga halter av kalium. När musklerna bryts ner kan kaliumnivåerna i blodet stiga farligt, vilket kan leda till livshotande tillstånd, däribland onormala hjärtrytmer. Andra möjliga elektrolytrubbningar är hypokalcemi (onormalt låga kalciumhalter i blodet) och hyperfosfatemi (onormalt höga fosfathalter). Dessa tillstånd går normalt tillbaka när orsaken till muskelnedbrytningen åtgärdats och barnet återfår god vätskebalans.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online