Att bevittna ett anfall kan vara skrämmande – och att själv uppleva ett är troligen ännu mer obehagligt. Vi förknippar ofta anfall med okontrollerade ryckningar eller kramper i hela kroppen. Vid komplexa partiella anfall är symtomen dock ofta svårare att identifiera och kan istället visa sig som beteenden som att springa, skrika, skratta eller gråta.
Hjärnan är kontrollcentralen för alla rörelser och funktioner i kroppen, både viljestyrda och autonoma. Den kommunicerar med hjälp av elektriska signaler och nervceller. När den elektriska aktiviteten blir onormal kan anfall uppstå. Det finns många möjliga orsaker till anfall, exempelvis hjärnskada, medfödda avvikelser, hög feber eller infektion samt abstinens efter droger. Boston Children's Hospital uppger dessutom att orsaken i vissa fall aldrig kan identifieras.
Enligt Mayo Clinic finns det två huvudtyper av anfall: generaliserade anfall samt partiella eller fokala anfall. Generaliserade anfall involverar båda hjärnhalvorna. Patienter som drabbas förlorar medvetandet och upplever ofta trötthet och utmattning efteråt, ett tillstånd som kallas postiktalt. Ett fokalt eller partiellt anfall å andra sidan involverar endast en avgränsad del av hjärnan och leder inte alltid till medvetandeförlust. Symtomen beror på vilken del av hjärnan som påverkas.
Partiella anfall indelas i enkla och komplexa. Enligt National Institute of Neurological Disorders and Stroke (NINDS) varar enkla fokala anfall vanligtvis mindre än en minut. Barnet kan uppleva ovanliga smaker eller förnimmelser, bli illamående och se blek ut, men behåller medvetandet. Vid ett komplext fokalt anfall förlorar barnet medvetandet eller hamnar i ett förändrat medvetandetillstånd som känns drömlikt. Barnet kan utföra repetitiva handlingar, som att gnugga händerna eller gå i cirklar. Denna typ av anfall varar oftast 1–2 minuter.
Vid misstanke om anfall gör läkaren en fullständig fysisk undersökning och tar laboratorieprover, tillsammans med en genomgång av barnets sjukdomshistoria och eventuell familjehistoria av anfall. En EEG (elektroencefalografi) registrerar onormal elektrisk aktivitet i hjärnan. NINDS rekommenderar att undersökningen görs inom 24 timmar efter ett första anfall. En EEG under sömn är också vanlig, eftersom hjärnaktiviteten skiljer sig markant mellan vakenhet och sömn. MR-, datortomografi- och PET-undersökningar hjälper till att fastställa den bakomliggande orsaken och exakt var den onormala aktiviteten finns.
Läkemedel är vanligtvis första steget för att få kontroll över anfallen och fungerar oftast bra. Det finns idag många antiepileptiska läkemedel att välja mellan. Vilket preparat som används beror på typen av anfall barnet har, barnets ålder samt resultaten från prover och undersökningar. Det kan innebära en prövande period där läkaren successivt hittar den bästa behandlingen för just patienten. Enligt NINDS kan kirurgi även bli aktuellt om anfallen förblir okontrollerade trots att olika läkemedelsbehandlingar prövats.
Sök akut vård om ditt barn får ett anfall för första gången, om anfallet varar längre än fem minuter, om barnet inte återfår medvetandet eller om ytterligare anfall följer direkt efter varandra. Kontakta alltid barnets läkare efter ett anfall för utredning och uppföljning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online