Läkare har använt Dilantin (fenytoin) för att behandla krampanfall sedan 1938. Trots att läkemedlet är effektivt är det sällan första valet för barn. Detta antiepileptiska läkemedel kan nämligen negativt påverka ett barns utseende, kognitiva förmåga och centrala nervsystem. På grund av hur kroppen bryter ner läkemedlet kan dessutom små dosökningar göra biverkningarna betydligt värre.
Nästan 50 % av barnen som får högre doser av Dilantin utvecklar förstorat tandkött (tandköttshyperplasi). Frekvent tandborstning och daglig användning av tandtråd hjälper till att kontrollera denna biverkning, men kan inte helt eliminera problemet. Vid svår hyperplasi kan kirurgisk borttagning av överskottsvävnad bli nödvändig.
Dessutom orsakar Dilantin ofta ökad hårväxt på barnens armar och rygg. Vid långvarig användning kan läkemedlet också leda till en gradvis förtjockning av ansiktsdrag, inklusive läpparna. Flera fall av akne har även rapporterats i samband med behandlingen.
Dilantin kan minska antalet blodkroppar hos vissa barn. Eftersom detta kan påverka deras förmåga att bekämpa infektioner och få blodet att levra sig bör barn som tar läkemedlet genomgå regelbundna blodprover.
Sängliggande barn eller barn med begränsad solexponering bör också få sina nivåer av kalcium och fosfat i serumet kontrollerade regelbundet, eftersom Dilantin ibland påverkar kroppens D-vitaminomsättning.
För att minska risken för biverkningar börjar de flesta läkare med låga doser av Dilantin och ökar sedan gradvis dosen tills önskad effekt uppnås. Barn påbörjar vanligtvis den dagliga behandlingen med 5 milligram per kilogram kroppsvikt.
Att dela upp dosen i två eller tre lika stora delar under dagen, istället för att ge hela dosen en gång om dagen, kan också bidra till att minska biverkningarna.
Om Dilantin ges i flytande form är det viktigt att skaka flaskan ordentligt precis före varje dosering. De aktiva ingredienserna tenderar att sjunka till botten, vilket innebär att koncentrationen blir högre längst ner i flaskan om vätskan inte blandas noggrant varje gång.
En minoritet av barnen utvecklar allergi mot Dilantin. Det vanligaste tecknet är ett utslag som liknar mässling. Utslaget brukar visa sig en till tre veckor efter att behandlingen påbörjats, och feber kan också uppstå. Om du misstänker att ditt barn har fått en allergisk reaktion ska du omedelbart kontakta barnläkare.
Dilantin ska inte ges oralt till spädbarn. Eftersom de inte absorberar läkemedlet lika effektivt som äldre barn löper de större risk att drabbas av både biverkningar och krampanfall.
Kontakta alltid din läkare om du upptäcker ovanliga symtom hos ditt barn under behandlingen. Avbryt aldrig behandlingen på egen hand, eftersom plötsligt utsättande av antiepileptiska läkemedel kan utlösa allvarliga krampanfall. Med regelbundna kontroller och rätt dosering går det oftast bra att hantera biverkningarna på ett säkert sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online