Symtom på UVI hos barn – tecken, orsaker, diagnos och behandling

Urinvägsinfektion (UVI), ofta kallad blåskatarr, uppstår när bakterier tar sig in i urinröret, vandrar vidare upp till blåsan, där de förökar sig och orsakar en infektion. Eftersom flickors urinrör är betydligt kortare än pojkars är flickor generellt mer utsatta för att drabbas av UVI.

Tecken och symtom

Enligt Dr. Jim Sears, legitimerad läkare, kan tecken på att ditt barn har en UVI vara täta urinträngningar, smärta eller sveda vid urinering, en stark och smärtsam trängning att kissa, illaluktande urin samt eventuell feber.

Mildare UVI och blåskatarr ger vanligtvis ingen feber, men svårare infektioner som spridit sig till njurarna kan orsaka feber hos barn. En njurbäckeninflammation till följd av UVI kan också ge smärta i ländryggen eller i sidan, samt illamående och kräkningar.

Vanliga orsaker

Dr. Sears pekar ut fem huvudsakliga orsaker till att barn utvecklar UVI och blåskatarr:

• Irriterande produkter: Starka tvålar, skumbad och till och med vissa kläder kan irritera urinröret och skapa en gynnsam miljö för bakterier att invadera.
• Utsatt urinering: Om barnet väntar länge med att kissa får bakterierna mer tid att föröka sig i blåsan.
• Felaktig hygien: Att torka sig fel efter toalettbesök kan öka mängden bakterier från avföring som når urinröret och orsakar infektion.
• Förstoppning: Stora mängder avföring kan trycka mot blåsan och urinröret, vilket gör det svårt att tömma blåsan helt och ökar risken för bakterietillväxt.
• Anatomiska avvikelser: Ett urinrör som inte utvecklats korrekt kan också bidra till UVI hos barn.

Så ställs diagnosen

Barn som visar tecken på UVI bör undersökas av en barnläkare, som behöver ett urinprov för analys. Barnet kan försöka lämna prov direkt på mottagningen, eller ta med sig ett provkärl hem. Om provet ska samlas hemma ger den första urinen på morgonen det mest tillförlitliga resultatet.

Hjälp ditt barn genom att hålla provkärlet och, efter de första två sekunderna av urineringen, föra in kärlet i urinstrålen så att minst en halv centimeter urin samlas upp. Provet bör helst analyseras inom 40 minuter efter insamlingen, men kan i nödfall förvaras i kylskåp över natten.

I sällsynta fall bedömer läkaren att ett urinprov via blåskateter är nödvändigt. Kateterprovet ger det mest exakta resultatet, men kan vara obehagligt och smärtsamt för barnet. Äldre barn som tidigare haft flera UVI behöver ibland inte genomgå hela testproceduren igen – barnläkaren kan då välja att direkt förskriva en kur antibiotika.

Behandling

Antibiotika är oftast det första behandlingsvalet för att bli av med en UVI hos barn. Dr. Sears rekommenderar dessutom att barnet dricker rikligt med vatten för att spola ut bakterier ur blåsan, och kissar ofta under dagen för att förhindra att bakterier hinner ansamlas.

Barn som upplever smärta, eller är rädda för att det ska göra ont när de kissar, kan få lindring av att urinera i ett varmt bad. Har infektionen spridit sig till njurarna kan barnläkaren välja att ge ett kraftfullt antibiotikum via injektion för att snabbt minska riskerna för skador på njurarna.

Förebyggande åtgärder

Det finns flera sätt att förebygga UVI hos barn:

• Undvik starka tvålar och skumbad, och låt barnet bära löst sittande, bekväma kläder för att inte irritera urinröret.
• Lär barnet att alltid torka sig framifrån och bakåt efter toalettbesök.
• Uppmuntra barnet att kissa så snart trängningen kommer, istället för att hålla sig.
• Förebygg förstoppning och se till att barnets dagliga vätskeintag är tillräckligt.

Barn som drabbas av återkommande UVI kan ibland få så kallad antibiotikaprofylax, det vill säga en daglig lågdos antibiotika för att hindra bakterier från att bygga upp sig i blåsan. Barnläkaren kan också vilja ta en urinodling varannan till var fjärde vecka för att övervaka bakteriehalten i blåsan.

En vanlig missuppfattning

Tidigare trodde många att pojkar som inte var omskurna hade en högre risk att utveckla UVI eller blåskatarr. Det stämmer att dessa pojkar har en förhöjd risk under det första levnadsåret, men efter ett års ålder minskar risken betydligt.