
Läkare och utvecklingsspecialister använder ibland begreppen självstimulerande beteenden eller sensorisk lek som alternativa namn på stimming. Även om dessa beteenden är helt normala under tidiga utvecklingsstadier kan de hos synskadade barn ytterligare försena den kognitiva och motoriska utvecklingen. Föräldrar och medicinsk personal bör därför sträva efter att hjälpa barnet att ersätta stimming med andra utvecklingsmässigt lämpliga aktiviteter.
Synskadade barn kan uppvisa ett eller flera olika stimming-beteenden. De vanligaste är:
Enligt M. Coots och C. Ringoen, båda certifierade neurodevelopmentalister, förekommer stimming på ett repetitivt och tvångsmässigt sätt. Visuella stimming-beteenden utnyttjar ofta det perifera seendet snarare än det centrala seendet, vilket innebär att barnet söker ljus, rörelser och kontraster utanför sitt direkta synfält.
Stimming kan bli beroendeframkallande och hämmande för barnets utveckling. Vissa barn ägnar så mycket tid åt dessa beteenden att de missar viktig information som skulle kunna främja deras utveckling. Föräldrar kan göra stor skillnad genom att omdirigera barnet till aktiviteter som uppmuntrar ett meningsfullt samspel med omgivningen. Även något så enkelt som att uppmuntra ett synskadat barn att titta på TV kan bidra till att förbättra den visuella utvecklingen.
Om ditt barn visar tecken på långvarig eller intensiv stimming kan det vara klokt att kontakta barnavårdscentralen, en synpedagog eller en specialist inom barnutveckling. Med rätt stöd och anpassade aktiviteter kan de flesta barn gradvis minska sina stimming-beteenden och fortsätta utvecklas i en gynnsam takt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online