Tidig barndom är en period då barn utvecklas i exponentiell takt jämfört med tonårs- och vuxenåren. När barn lär sig att interagera med världen runt omkring dem skapar de känslomässiga kopplingar till varje ny erfarenhet. De emotionella upplevelserna från denna tid bildar en central del av barnets självbild och lägger grunden för dess framtida personlighet.
Till skillnad från de fysiska förändringar som sker under barndomen är ett barns emotionella utveckling svårare att följa och mäta. I takt med att barnet mognar utvecklas frågor kring självuppfattning, könsidentitet och social status. Hur barnet beter sig är oftast en tydlig indikator på vad det bearbetar på en känslomässig nivå. Tidig barndom är en avgörande grundbyggande period – de lärdomar som görs under denna tid formar kärnan i barnets personlighet och syn på livet.
Ett barns personlighet och temperament har stor betydelse för den emotionella utvecklingen. Barn som är mer anpassningsbara går ofta fram smidigare, medan barn som är mindre mottagliga för nya människor och nya miljöer kan ha det svårare. Under spädåldern och genom hela barndomen uttrycks barnets känslomässiga behov främst genom beteendet, eftersom den verbala kommunikationen fortfarande är begränsad. Förälderns förmåga att förstå och tillgodose dessa behov kan i hög grad avgöra barnets övergripande emotionella hälsa senare i livet.
Under hela den tidiga barndomen bidrar varje erfarenhet till att vidareutveckla barnets självuppfattning. Interaktioner med föräldrar, andra barn och vuxna stärker känslan av jag, allteftersom barnet upplever sociala och känslomässiga möten med omvärlden. Spädbarn börjar uttrycka separationsångest när de knyter an till föräldern, medan barn i åldern två till tre år strävar efter att etablera en känsla av självständighet. Detta behov av självständighet markerar början på utvecklingen av barnets självuppfattning.
Ett barns könsidentitet börjar ta form redan vid 18 månaders till två års ålder. Det är vid denna tid som barnet börjar koppla samman sin kroppsuppfattning med sitt kön. De roller som förknippas med kön införlivas också i barnets könsidentitet. Föräldrarna fungerar som förebilder i detta avseende, vilket innebär att barnet tar upp aspekter av föräldrarnas beteende och gör dem till en del av sin egen könsidentitet. Som en konsekvens blir förälderns känslomässiga egenskaper en del av barnets utveckling av könsidentitet.
Barnets sociala utveckling börjar ta form mellan två och tre års ålder, när barnet börjar interagera med andra barn. Det är nu som barn lär sig att lösa konflikter och att dela med sig av sina saker till andra. Dessa erfarenheter ger barnet värdefulla möjligheter till emotionell utveckling i en social miljö. Frågor kring självuppfattning och könsidentitet spelar också in, allteftersom barnet lär sig att umgås och samspela med andra barn.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online