Njursten hos barn – varför är de farliga och vad kan du göra?

Njursten hos barn – ett växande problem

På 1970- och 1980-talen var det ovanligt att läkare och barnläkare stötte på njursten hos barn – fallen behandlades bara någon gång varannan till var tredje månad. Under senare år har antalet barn med njursten dock ökat dramatiskt, och flera sjukhus har till och med inrättat särskilda mottagningar enbart för pediatrisk njurstenbehandling.

Om njursten inte behandlas kan de orsaka bestående njurskador hos barn, blockera urinflödet och i värsta fall leda till njursvikt. Att känna igen symtomen tidigt och söka vård i tid är därför avgörande.

Vad är njursten och vilka symtom ger de?

Njursten, medicinskt kallade nefrolitiasis eller urolitiasis, bildas när mineraler och ämnen som kalcium, urinsyra, cystin och oxalat ansamlas i urinblåsan, urinledaren eller njurarna och bildar kristallliknande stenar.

De vanligaste symtomen på njursten hos barn är:

• Blod i urinen
• Kraftiga smärtaanfall, så kallad njurkolik
• Illamående och kräkningar
• Frekvent och akut trängning att urinera
• Buksmärtor
• Ryggsmärtor

Mindre barn visar ofta inga tydliga symtom alls. Hos dem upptäcks njurstenen ibland av en slump, i samband med röntgen- eller ultraljudsundersökningar som görs av andra medicinska skäl.

Behandling av njursten hos barn

Barn med små njursten, 5 mm eller mindre, klarar oftast att passera stenen på egen hand hemma. Barnläkaren kan då rekommendera antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) mot smärta samt ökat vätskeintag för att spola ut stenen från urinledare, urinblåsa eller njurar.

Större stenar kan kräva mer aktiv behandling:

Stötvågslitotripsi

Högenergetiska stötvågor används för att krossa stenen i mindre fragment som sedan passerar naturligt med urinen.

Perkutan nefrolitotomi

Små teleskopiska instrument förs genom huden in till njuren för att avlägsna stenarna. Metoden kan kombineras med stötvågslitotripsi, som först krossar stenarna i mindre bitar som blir lättare att ta bort.

Ureteroskopi

Ett tunt teleskop med inbyggd kamera förs via urinröret och urinblåsan upp i urinledaren och njuren. Kameran gör att läkaren kan se de blockerande stenarna direkt och ta bort dem.

Förebyggande åtgärder

Barn som haft njursten löper 30–65 procents risk att drabbas igen. För att minska risken för återfall bör förebyggande åtgärder följas noggrant:

• Regelbundna blod- och urinprov för att upptäcka metabola rubbningar
• Ökat vätskeintag varje dag

Allmänna riktlinjer för dagligt vätskeintag:

• Barn under 5 år: minst fyra koppar vatten per dag
• Barn mellan 5 och 10 år: sex koppar vatten per dag
• Barn över 10 år: minst åtta koppar vatten per dag

Ett ökat vätskeintag ökar urinflödet genom urinblåsan och njurarna, vilket förhindrar att mineraler hinner ansamlas och bilda nya stenar.

Kontroll efter första insjuknandet

Om ditt barn hade många stenar redan vid det första tillfället, eller har metabola riskfaktorer, vill barnläkaren troligen följa upp barnet regelbundet för att förhindra att nya stenar bildas. Uppföljningen sker ofta med bilddiagnostik, exempelvis ultraljud, för att upptäcka eventuella förändringar i tid.

Varning vid höga kalciumvärden i urinen

Barn som haft njursten och har förhöjda kalciumnivåer i urinen – ett tillstånd som kallas hyperkalcuri – behöver följa stränga kostråd utöver det ökade vätskeintaget:

• Äta en saltfattig kost med lågt natriuminnehåll
• Äta kaliumrik mat, exempelvis frukt och grönsaker
• Undvika kosttillskott med D-vitamin och kalcium

Om hyperkalcurin fortsätter att vara ett problem kan barnet behöva läkemedel som sänker kalciumnivåerna i urinen.

När ska du söka vård?

Kontakta vården om ditt barn får kraftiga smärtor i rygg eller buk, har blod i urinen, kräks, får feber eller inte kan kissa trots stark trängning. Ju tidigare njursten upptäcks och behandlas, desto större är chansen att undvika bestående njurskador.