Lymfom är en allvarlig cancerform som utgör cirka fem procent av alla diagnostiserade cancerfall i USA. Även om sjukdomen är mindre vanlig hos barn än bland vuxna är den den tredje vanligaste cancerformen hos barn. Vissa former av lymfom är milda och gör det möjligt för patienten att leva många år med sjukdomen, medan andra är mer aggressiva och kan leda till snabb försämring.
Lymfom börjar i lymfocyterna, en viktig del av kroppens immunsystem, och visar sig ofta som förstorade lymfkörtlar. På grund av skadat DNA dör inte de drabbade cellerna när de borde, utan samlas istället i klumpar – ofta i form av förstorade lymfkörtlar. När dessa ansamlingar blir tillräckligt allvarliga kan cancern sprida sig utanför immunsystemet och påverka andra delar av kroppen. Detta tillstånd kallas extranodal sjukdom, och de vanligaste områdena för sådan spridning är huvud, hals, bröstkorg och buk.
Patienter med lymfom behandlas vanligtvis antingen med cytostatika eller strålbehandling. Båda behandlingsformerna är särskilt effektiva var för sig i tidiga stadier av sjukdomen. Vid senare stadier, eller vid ovanligt stora drabbade områden, kombineras ofta de två metoderna för bästa resultat.
För att kunna tolka statistiken bakom de olika typerna av lymfom hos barn är några medicinska begrepp bra att känna till. "Incidens" anger antalet nya fall som diagnostiseras i en viss population under en viss tidsperiod. "Femårsöverlevnad" avser andelen patienter per 100 med samma sjukdom som inte har några spår av sjukdomen fem år efter den första diagnosen.
Mer än hälften av alla lymfom hos barn – 60 procent – är non-Hodgkins lymfom. Sjukdomen kännetecknas oftast av smärtfri svullnad i lymfkörtlarna vid nyckelbenet, på halsen, i ljumsken eller under armarna. I vissa fall kan svullna lymfkörtlar dock leda till bröstsmärta, trötthet, hosta, aptitlöshet, viktnedgång och torr, kliande hud. Dessa former innehåller ofta mer cancervävnad, och prognosen kan i många fall vara allvarlig.
Burkitts lymfom är vanligast i Afrika och verkar ha ett samband med Epstein-Barr-viruset. Läkare förstår ännu inte helt relationen mellan viruset och cancern. Patienter utvecklar oftast en stor tumör i käken eller buken. Cytostatikabehandling är den vanligaste behandlingsmetoden. Incidens: 40 procent. Femårsöverlevnad: 90–95 procent.
Lymfoblastiskt lymfom är vanligare hos barn än hos vuxna och utgör cirka 30 procent av alla lymfom hos barn. De flesta patienter utvecklar tumörer i övre delen av buken. Sjukdomen är aggressiv och snabbt växande. Tidigare var den ofta dödlig, men dagens överlevnadssiffror är betydligt högre tack vare modern cytostatikabehandling. Incidensen är 30 procent och femårsöverlevnaden ligger på 85–90 procent.
Denna långsamtväxande form av lymfom kan finnas i huden eller förekomma i hela kroppen. En vanlig behandling är en kombination av cytostatika och kortison. Incidensen är 10 procent och femårsöverlevnaden är hela 100 procent.
Det vanligaste tidiga symptomet är en kraftig svullnad i halsen eller ljumsken. Incidensen är 20 procent och femårsöverlevnaden är 80–90 procent.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online