Lamina cribrosa, ofta kallad den silformade plattan, är ett tunt benlager som ingår i etmoidbenet (os ethmoidale) i skallbasen. Trots sin ringa storlek spelar denna benstruktur en avgörande roll för luktsinnet och den sensoriska funktionen. Plattan utgör gränssnittet mellan näshålan och hjärnan och leder nervsignaler från nesan vidare till hjärnan för bearbetning.
Kroppens skelettvävnad utvecklas från två grundläggande material: brosk och ben. Brosket utgör utgångspunkten för benbildningen, och huruvida det omvandlas till ben beror på fysiologiska faktorer som cellstrukturen i ursprungsmaterialet och var i kroppen materialet finns. Under fosterutvecklingen förbenas brosket gradvis till den färdiga benstrukturen. Lamina cribrosa känns igen på sin karakteristiska trekantiga utväxt, crista galli, som reser sig från plattans övre mitt.
Lamina cribrosa utgör den horisontella överdelen av etmoidbenet och ligger precis mellan näshålan och hjärnans främre skallgrop. Plattan spänner över näshålans tak på båda sidor om mitten. Den är inte helt plan utan projicerar något uppåt, vilket gör den lätt att identifiera i anatomiska framställningar. Från plattans topp reser sig crista galli – en slät, trekantig benutväxt som pekar uppåt och framåt mot hjärnans täckhinnor.
Lamina cribrosas främsta uppgift är att ge strukturellt stöd åt näshålans tak och bilda en barriär mellan näshålan och hjärnskallen. Samtidigt spelar plattans undersida en central roll i luktorganet. Luktkölen (bulbus olfactorius) ligger direkt ovanför plattan, och genom de många små hålen i plattan passerar luktnervernas fibrer från nässlemhinnan upp till hjärnan. Dessa nervfibrer fångar upp doftämnen och skickar signaler till luktcentrum i hjärnan, vilket gör plattan oumbärlig för luktsinnet.
Den vanligaste patologin kopplad till lamina cribrosa är läckage av cerebrospinalvätska (likvor). Cerebrospinalvätskan är den vätska som omger hjärnan och ryggmärgen och som håller dem uppsvävade och skyddade. Hjärnans yttersta, hårda hinna – dura mater – sitter fast vid plattans undersida. Bryts denna fästning, exempelvis vid huvudtrauma eller kirurgiskt ingrepp, kan likvor läcka ut i näshålan, ett tillstånd som kallas likvorré. Detta leder ofta till nedsatt eller förlorat luktsinne och ökar risken för allvarliga infektioner, eftersom bakterier då kan spridas från näsan till hjärnhinnorna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online