När det gäller att kunna se in i kroppen är ultraljudsapparaten revolutionerande. Innan ultraljudstekniken uppfanns kunde läkare endast studera kroppens insida genom kirurgiska ingrepp. Idag används apparaten inte bara för diagnostik utan även för behandling. Sedan de första åren av utvecklingen har tekniken kommit långt. Här får du veta mer om ultraljudets historia, hur det fungerar och vilka olika typer som används – och för vilket syfte.
Doktor Karl Theodore Dussik från Österrike skrev som första person om medicinsk ultraljudsteknik år 1942. Professor Ian Donald från Skottland utvecklade sedan tekniken vidare under 1950-talet. Det var dock inte förrän 1964 som professor Stuart Campbell i England öppnade den första fullt utrustade ultraljudsmottagningen. Hans forskningsområde, tillsammans med doktor James Willocks, var placentografi och cefalometri. Med hjälp av ultraljudet upptäckte de att de kunde mäta moderkakans storlek under hela graviditeten.
År 1975 rapporterade Campbell i en banbrytande artikel i London att diagnosen ryggmärgsbråck (spina bifida) var möjlig att ställa med ultraljudsapparaten. År 1982 började han dessutom undersöka hur tekniken kunde användas för att upptäcka äggstockscancer, preeklampsi och follikelutveckling i äggstockarna.
Med 20 000 eller fler ljudvågs vibrationer per sekund placerar teknikern en anordning som kallas transducer mot kroppen. Genom att flytta den över det område som ska undersökas skickas ljudvågorna in i kroppen. Vågorna studsar mot kroppens vävnader och reflekteras tillbaka till transducern, där de registreras. Informationen omvandlas omedelbart till bilder på en skärm. Ljudvågorna har en frekvens som ligger över vad människan kan höra, vilket gör undersökningen helt smärtfri och utan strålning.
Ultraljud kallas även sonografi eller sonogram, och denna diagnostiska teknik finns i flera olika former beroende på syfte.
Detta är den vanligaste formen av ultraljud och används bland annat för att granska ett ofött barn. Transducern placeras på magen hos en gravid kvinna. Vid en frekvens på 3,5 till 5 MHz pulseras ljudvågorna in i kroppen för att skapa en bild av barnet. Metoden används vanligtvis från graviditetsvecka 12 och framåt.
Vid graviditeter tidigare än vecka 12 används oftast vaginalt ultraljud. En sond förs då försiktigt in i vaginan, vilket ger teknikern en betydligt närmare vy av livmodern. Metoden är särskilt viktig när det behövs en tydlig bild av livmodern eller när barnets hjärtslag ska uppfattas. Det vaginala ultraljudet kan fånga hjärtslaget om fostret är minst sex veckor gammalt.
Medan abdominala och vaginala ultraljud använder pulserade ljudvågor arbetar dopplertekniken med kontinuerliga vågor. Undersökningen utförs på samma sätt som ett vanligt bukultraljud, men syftet är att studera blodflödets rörelser genom specifika kärl. En vanlig användning är att övervaka blodflödet mellan livmodern och moderkakan, liksom blodcirkulationen genom barnets navelsträng.
Med en frekvens på 2 MHz och en så kallad sonicaid – en handhållen bärbar doppler – kan vårdpersonal enkelt "fånga upp" ljudet av barnets hjärtslag vid vanliga mödravårdskontroller.
I slutet av 1990-talet blev 3D-ultraljud tillgängliga för allmän medicinsk användning, men eftersom tekniken är betydligt dyrare används den inte lika brett. 3D-bilder skapas för att ge en mer verklighetstrogen bild av barnet, medan 4D-bilder visar barnet i realtid och gör det möjligt för teknikern eller läkaren att studera det ofödda barnets rörelser och aktivitet. Medan traditionellt 2D-ultraljud bygger på en serie tunna bildskivor kombinerar 3D- och 4D-tekniken tusentals skivbilder samtidigt.
Så tidigt som år 2002 pågick utvecklingen av en helt ny typ av ultraljudsapparat – en som inte bara skulle identifiera problem utan även lösa dem. Doktor Lawrence Crum, biträdande teamledare för Smart Medical Systems Team vid National Space Biomedical Research Institute (NSBRI), förklarade: "Med High-Intensity Focused Ultrasound (HIFU) ökar vi amplituden på ultraljudet. Istället för att sprida ut vågorna i en solfjäderformad struktur, som ger interna bilder, fokuserar vi ultraljudet som ett brännglas."
Den ökade intensiteten genererar värme inuti kroppen, och med kirurgisk precision kan metoden undvika att skada frisk vävnad och istället rikta in sig enbart på sjuk vävnad, exempelvis tumörer. Detta öppnar dörren för behandlingar helt utan skalpell.
Det finns flera sjukdomar och tillstånd som man kanske inte förknippar med ultraljud, men som tekniken faktiskt kan upptäcka. Exempel är förstorad mjälte, levercancer, gallsten samt cystor eller onormala tillväxter i levern och bukspottkörteln. Ultraljudsapparaten har därmed visat sig vara enormt värdefull inom hela det medicinska fältet – från rutinkontroller under graviditet till avancerad cancerdiagnostik och framtidens behandlingsmetoder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online