Förlossningen går vanligtvis långsamt till under den så kallade latentfasen. När livmoderhalsens öppning har nått fyra centimeter övergår förlossningen till den aktiva fasen, vilket i praktiken betyder att förlossningen accelererar – inklusive värkarna – inför barnets födelse. Ett stopp i denna aktiva fas innebär att förlossningen helt enkelt har avstannat, vilket normalt inte bör hända.
Livmoderhalsen bör öppnas med mellan 1,2 och 1,5 centimeter per timme. Om du befinner dig i aktiv förlossning och processen går långsammare än så betraktas det som ett stopp i den aktiva fasen.
Det finns både partiella och fullständiga stopp i den aktiva fasen. Ett partiellt stopp innebär att förlossningen har sjunkit under den förväntade takten, men den kommer sannolikt att ta fart igen. Ett fullständigt stopp betyder att det inte har skett något framsteg alls under två timmar.
Två orsaker står för merparten av alla stopp: otillräckliga värkar eller ett internt hinder i förlossningen. Värkarna anses vara bristfälliga om pausen mellan dem överstiger fyra minuter, eller om de varar kortare tid än 30 sekunder. Interna problem kan bland annat bero på ett fetopelviskt missförhållande (bäckenet är inte stort nog för att släppa igenom barnet), en felaktig fosterposition (barnets huvud ligger inte bra till i moderns kropp) eller asynklitism (barnets huvud lutar i en ogynnsam vinkel).
Problem med värkarna kan åtgärdas genom att stimulera livmodern med oxytocin som ges intravenöst. Interna problem är naturligtvis mer komplexa och tar längre tid att lösa. Vanligtvis kan barnet ändå födas, även om förlossningen kan behöva gå långsammare med läkares hjälp.
Om barnet inte kan födas vaginalt blir ett kejsarsnitt nödvändigt. Läkarna försöker vanligtvis först avgöra om det interna problemet kan lösas, men om situationen är för farlig för mamman eller barnet väljer de att utföra ett kejsarsnitt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online