Kvinnor som utsätts för strålning vid diagnostiska undersökningar eller som behöver genomgå strålbehandling vid cancer och andra sjukdomar kan oroa sig för långtidseffekterna på hälsan. För kvinnor i fertil ålder kan de negativa effekterna av strålexponering på fortplantningsorganen vara livsavgörande. Här går vi igenom vad strålning är, vilka biverkningar den kan ge, vilka genetiska risker som finns samt hur du kan skydda din fertilitet.
Strålning alstras av röntgenapparater, radioaktiva isotoper och strålterapimaskiner. Högenergetisk strålning kan användas för att döda cancerceller och krympa tumörer. Vid extern strålterapi kommer strålningen från utanför kroppen, medan intern strålterapi använder radioaktiva material som placeras inuti kroppen vid cancerbehandling. Systemisk strålbehandling innebär att ett radioaktivt ämne färdas via blodet genom hela kroppen.
Även om blyskydd ofta används vid extern strålterapi mot höft, bäcken, lårben och blåsa kan spridd strålning nå de kvinnliga reproduktionsorganen. Den viktigaste biverkningen av strålterapi är tillfällig eller permanent infertilitet. Kvinnor som inte drabbas av infertilitet efter behandling och som lyckas bli gravida har dock inte någon signifikant ökad risk att få ett barn med medfödda missbildningar, enligt RadiationAnswers.org.
Exponering för strålning kan orsaka förändringar i DNA, så kallade strålningsinducerade mutationer. En groddcellsmutation, alltså en ärftlig genetisk effekt, uppstår när DNA:t i könscellerna (ägg eller spermier) skadas. En sådan mutation kan leda till hälsoproblem som missfall, dödfött barn, medfödda missbildningar, tidig död, kromosomavvikelser och ökad cancerrisk senare i livet.
Det är inte alltid möjligt att undvika strålexponering helt, men kvinnor som ska genomgå diagnostiska röntgenundersökningar med direkt extern strålning mot äggstockarna bör rådfråga en radiolog om den beräknade stråldosen för ingreppet. Antalet röntgenbilder bör hållas till ett minimum för att begränsa exponeringen. Vid de flesta diagnostiska undersökningar ligger stråldosen under 5 rad, vilket inte utgör någon risk för patienten.
Kvinnor som ska få strålterapi mot cancer eller radioaktivt jod mot hypotyros (hypertyreos) bör diskutera möjliga reproduktiva biverkningar noggrant med sin läkare. Ägguttag och frysning av äggceller (kryoprevering) innan behandlingen påbörjas kan vara ett alternativ, beroende på den individuella kliniska situationen. Ett annat alternativ är ovarialtransposition, en kirurgisk metod där äggstockarna flyttas åt sidan för att undvika strålexponering och sedan återplaceras när behandlingen är klar. Kvinnor som behöver bäckenstrålning vid Hodgkins sjukdom eller andra gynekologiska cancersjukdomar kan ofta vara lämpliga kandidater för denna laparoskopiska procedur.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online