Graviditet och cervixdysplasi – vad du behöver veta

Graviditet kan komplicera behandlingen av cervixdysplasi, ett tillstånd som kan utvecklas till livmoderhalscancer. Diagnosen ställs vanligtvis genom ett cellprov (PAP-test) och en biopsi, medan behandlingen innebär att onormal vävnad avlägsnas. Eftersom kirurgiska ingrepp i livmoderhalsen kan öka risken för tidiga värkar och för tidig födsel rekommenderar många läkare att gravida kvinnor skjuter upp behandlingen tills efter förlossningen.

Typer av cervixdysplasi

En diagnos av cervixdysplasi innebär att onormala celler har vuxit i kvinnans livmoderhals. Cellerna kan klassificeras som precancerösa eller cancerogena, och ungefär två tredjedelar av de precancerösa cellerna kan med tiden utvecklas till cancer. Det finns två huvudtyper av cervixdysplasi:

• Låggradig dysplasi – kännetecknas av långsamt växande celler och kan i vissa fall gå i remission av sig själv utan behandling.
• Höggradig dysplasi – växer mycket aggressivt och kräver oftast kirurgiskt ingrepp.

Båda formerna kan uppträda både före och under graviditet. Enligt National Institutes of Health (NIH) utvecklas mellan 30 och 50 procent av alla obehandlade höggradiga cervixdysplasier till invasiv cancer.

Graviditetens påverkan

Enligt Abramson Cancer Center vid University of Pennsylvania kan de flesta fall av cervixdysplasi behandlas efter graviditeten. Läkare väljer oftast att vänta för att inte skada fostret eller riskera att förlossningen sätts igång i förtid. Under hela graviditeten följer läkaren noggrant moderns hälsotillstånd med regelbundna kontroller.

Det är dock viktigt att veta att hormonförändringarna under graviditeten enligt American Social Health Association kan påskynda tillväxten av cervixdysplasi. Därför krävs extra uppföljning hos gravida med diagnosen.

Behandling

Behandling av cervixdysplasi utförs vanligtvis två veckor eller senare efter förlossningen. Vissa låggradiga fall läker av sig själva, men om detta inte sker finns flera behandlingsalternativ:

• Kirurgisk skrapning av livmoderhalsen.
• LEEP-konisation – en elektrokirurgisk slinga används för att avlägsna det onormala området.
• Hysterektomi – kirurgisk borttagning av livmodern, i mer allvarliga fall.
• Kryoterapi – den drabbade vävnaden fryses och förstörs.

Alla dessa metoder har som mål att ta bort eller förstöra de onormala cellerna i livmoderhalsen.

Forskning om behandling under graviditet

Forskare vid University of Iowa har undersökt en laserteknik som potentiellt skulle kunna användas för att behandla cervixdysplasi redan under graviditeten. Tekniken använder en laser för att förånga den onormala vävnaden utan att öka risken för för tidiga värkar. Metoden har dock inte fått något brett genomslag, främst på grund av höga kostnader och det krävande tekniska kunnande som behövs för att utföra den.

Förebyggande åtgärder

Enligt NIH finns flera sätt att minska risken för att utveckla cervixdysplasi:

• Undvik rökning, eller sluta röka om du redan gör det.
• Begränsa antalet sexpartners och praktisera säkra sexvanor.
• Vänta med att bli sexuellt aktiv till efter 18 års ålder, vilket enligt NIH är kopplat till lägre risk.

Kvinnor som planerar att bli gravida rekommenderas att besöka sin gynekolog för ett cellprov. På så sätt kan befintlig cervixdysplasi upptäckas och eventuellt behandlas innan graviditeten, när behandlingsriskerna är betydligt lägre.