Livmodercancer är en av de vanligaste cancerformerna inom det kvinnliga reproduktionssystemet, med över 30 000 nya fall rapporterade varje år. Sjukdomen uppstår när cancerceller börjar växa i livmoderns muskler och vävnader. Den exakta orsaken är okänd, men förhöjda nivåer av hormonet östrogen kan vara en bidragande faktor. Östrogen stimulerar uppbyggnaden av livmoderns slemhinna, vilket kan påverka risken för cellförändringar.
Nittiofem procent av alla livmodercancerfall inträffar hos kvinnor som befinner sig i eller har passerat klimakteriet. Fetma ökar risken för sjukdomen både hos kvinnor före och efter menopaus. De flesta som diagnosticeras är mellan 60 och 75 år gamla.
Forskning visar även att etnicitet kan spela roll: afroamerikanska kvinnor har en risk på 1,70 procent, medan kaukasiska kvinnor har en något högre risk på 2,90 procent. Genetiken kan också påverka vem som utvecklar sjukdomen – cirka 10 procent av fallen antas vara ärftliga.
Därtill löper kvinnor som aldrig har varit gravida större risk. Under en graviditet producerar kroppen mer progesteron än östrogen, och progesteronet ger ett extra skydd mot livmodercancer.
Symtomen på livmodercancer varierar mellan individer, men de vanligaste tecknen är smärta i bäckenregionen samt onormal vaginal blödning eller flytningar.
Blödningen börjar ofta som lätta fläckar och blir gradvis kraftigare. Flytningarna kan se ut som en mjölkaktig sekretion. Bäckenregionen är den nedre delen av kroppen där de inre könsorganen ligger, och vissa kvinnor har även känt en knöl eller klump i området.
Andra möjliga symtom är svårigheter eller smärta vid urinering, smärta under samlag samt oförklarlig viktnedgång. Kontakta alltid din läkare om du upplever något av dessa besvär. Även om det inte rör sig om livmodercancer kan symtomen vara ett tecken på annat allvarligt tillstånd som bör utredas.
Om en kvinna har symtom som kan tyda på livmodercancer kan läkaren utföra en eller flera av följande undersökningar:
Det finns flera behandlingsalternativ för kvinnor med livmodercancer, bland annat kirurgi, strålbehandling och hormonbehandling.
Den behandling som de flesta kvinnor väljer är hysterektomi, det vill säga att livmodern opereras bort. Under ingreppet tas oftast även äggstockarna och äggledarna bort. Om det finns lymfkörtlar nära tumören avlägsnas de så att de kan undersökas för att avgöra om de innehåller cancerceller.
Vid strålbehandling används högenergetisk strålning för att döda cancercellerna. Strålningen påverkar endast cellerna i det område som behandlas. Det finns två typer:
Hormonbehandling syftar till att hindra cancercellerna från att få de hormoner de behöver för att växa. Den kallas även systemisk behandling eftersom den kan påverka cancerceller i hela kroppen. Patienten får ta tabletter som innehåller hormonet progesteron. Hormonbehandling används oftast för kvinnor som inte kan genomgå kirurgi eller strålbehandling.
Alla kvinnor – oavsett om de är sexuellt aktiva eller inte – bör genomgå ett cytologiskt prov och en gynekologisk undersökning varje år. Dessa tester hjälper till att upptäcka eventuella avvikelser i reproduktionsorganen.
Kvinnor som tillhör någon riskgrupp bör följas noggrant av sin läkare. Den som får östrogenerstatningsbehandling bör också göra regelbundna Pap-test och gynekologiska undersökningar. Ett vävnadsprov från livmoderslemhinnan (endometriebiopsi) kan dessutom övervägas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online