Blödningar som uppstår efter klimakteriet, så kallade postmenopausala blödningar (PMB), är inte ovanliga och behöver inte nödvändigtvis vara ett tecken på någon allvarlig sjukdom. De kroppsliga förändringar som sker under denna period kan ge upphov till mindre, tillfälliga blödningar från slidan, oftast kopplade till livmoderslemhinnan (endometriet). Endast cirka 20 procent av de kvinnor som upplever PMB har symtom på allvarligare problem.
Enligt J. Glenn Bradley, MD, beror vaginala blödningar i de flesta fall på hormonbehandlingar, som ofta ordineras till kvinnor efter klimakteriet på grund av de förändringar i hormonproduktionen som menopausen medför. Hormonella obalanser, framför allt mellan östrogen och progesteron, påverkar livmoderslemhinnan, som kan bli känslig och irriterad av obalansen. Detta kan leda till återkommande blödningar. Brist på tillräckliga mängder östrogen kan dessutom få livmoderslemhinnan att förtvina, vilket gör att blodkärlen blir sköra och börjar blöda.
Onormala tillväxter i livmodern, exempelvis polyper och myom, kan också orsaka vaginala blödningar. Enligt American College of Obstetricians and Gynecologists är polyper det vanligaste av dessa båda och ger normalt bara upphov till fläckvis eller lätta, intermittent förekommande blödningar. Myom orsakar däremot ofta kraftigare blödningar, eftersom de påverkar livmoderslemhinnan. Endometriehyperplasi, det vill säga en överväxt av slemhinnan i livmodern, ger kraftigare blödningar och kan i värsta fall utvecklas till cancer om den lämnas obehandlad.
Förändringarna efter klimakteriet kan också leda till att slidans slemhinna torkar ut. Hormonella obalanser, särskilt låga östrogennivåer, gör att slemhinnan blir tunn, torr och mindre elastisk. Enligt Abimbola Famuyide, M.B.B.S, blir vävnaden i slidan då mer sårbar för inflammationer och nedbrytning, vilket ofta leder till blödningar. Samlag eller en gynekologisk undersökning kan också utlösa blödningar i samband med menopausala förändringar.
Bekymmer kring PMB kan redas ut genom att du noggrant följer ditt blödningsmönster. Anteckna när blödningen eller fläckningen inträffar, hur länge den varar och hur ofta den kommer – sådan information underlättar den kliniska bedömningen. Berätta även för läkaren om du använder steroider eller hormonpreparat. Läkaren kan göra en gynekologisk undersökning och ta ett cellprov (pap-test), samt leta efter tecken på polyper eller vaginal atrofi som kan ligga bakom blödningarna.
Om allvarligare blödningssymtom finns kan ytterligare undersökningar behövas. Ett vävnadsprov (biopsi) från livmoderslemhinnan och eventuell livmoderhals tas då som en poliklinisk åtgärd. En skrapning av livmodern (D&C – dilatation och kurettage) kan också rekommenderas för att mer noggrant kunna bedöma livmodern och endometriet. Om dessa undersökningar inte tydligt visar orsaken till blödningen kan en ultraljudsundersökning beställas för att ge en mer omfattande bild av livmoderns tillstånd.
All blödning som uppstår mer än ett år efter den senaste menstruationen bör alltid utredas av läkare – även om de flesta orsaker är godartade. Tidig utredning gör det möjligt att snabbt upptäcka och behandla eventuella allvarliga tillstånd, samtidigt som besvär som vaginal torrhet ofta kan lindras effektivt med lokal östrogenbehandling eller glidmedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online