
Livmoderhalscancer var en gång en av de vanligaste dödsorsakerna bland kvinnor, men idag räknas den till de cancerformer som är enklast att upptäcka. Om sjukdomen fångas i ett tidigt skede går den i regel att förebygga helt. Regelbundna besök hos gynekolog för cellprov (pap-test) kan påvisa cellulära förändringar som tyder på möjliga precancerösa celler – ett tillstånd som även kallas cervikal dysplasi.
Det finns två huvudtyper av plattcellsförändringar i livmoderhalsen, ofta benämnda som cervikal dysplasi: låggradig och höggradig dysplasi.
De flesta precancerösa cellförändringar i livmoderhalsen orsakas av humant papillomvirus (HPV). Mycket människor smittas av HPV någon gång under livet, ofta utan att veta om det, och minst 15 olika virustyper kan leda till precancerösa förändringar i livmoderhalsen.
Det finns idag ingen bot som eliminerar alla typer av HPV-viruset, men ett vaccin finns tillgängligt som skyddar mot just de virusvarianter som oftast orsakar livmoderhalscancer. Vaccination, tillsammans med regelbundna cellprov, är därför ett viktigt skydd.
Om precancerösa cellförändringar upptäcks kommer läkaren oftast att genomföra en kolposkopi, en undersökning där livmoderhalsen granskas med förstoringsinstrument. Det gör det möjligt att bedöma svårighetsgraden av dysplasien och i samma moment ta bort onormala celler.
Vid svårare dysplasi krävs ytterligare en åtgärd för att säkerställa att alla förändrade celler avlägsnats. Det kan handla om en vävnadsprovstagning (biopsi), som antingen utförs med laser eller med en konformig utskärning – så kallad konisering – där det onormala vävnadsområdet skrapas eller skärs bort.
Efter behandlingen behöver de flesta kvinnor återkomma för nya cellprov med några månaders mellanrum i början, för att kontrollera att inga nya cellförändringar uppstår. Är dysplasien mycket uttalad kan läkaren välja att genomföra en total hysterektomi (borttagning av livmodern) för att vara säker på att alla precancerösa celler tagits bort.
Vissa riskfaktorer har kopplats till ökad risk för att utveckla cervikal dysplasi:
Det viktigaste skyddet är dock att fortsätta gå på cellprov regelbundet, helst årligen eller enligt landets screeningprogram, så att eventuella förändringar upptäcks i tid.
Om dysplasi upptäcks tidigt är risken liten att den utvecklas till livmoderhalscancer. Vissa av de ingrepp som utförs, framför allt vid svår dysplasi, kan dock försvaga livmoderhalsen. Det kan i sin tur öka risken för missfall eller för att graviditeten inte kan fullföljas till fullgången tid.
Läkaren informerar alltid patienten om denna risk. Blir kvinnan gravid senare i livet kan särskilda åtgärder behövas, exempelvis en så kallad cerklage (sammanfogning av livmoderhalsen), för att säkerställa att livmoderhalsen är stark nog att bära barnet hela graviditeten ut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online