Behandling av cellförändringar och förstadier till livmoderhalscancer

Livmoderhalscancer var en gång en av de vanligaste dödsorsakerna bland kvinnor, men idag räknas den till de cancerformer som är enklast att upptäcka. Om sjukdomen fångas i ett tidigt skede går den i regel att förebygga helt. Regelbundna besök hos gynekolog för cellprov (pap-test) kan påvisa cellulära förändringar som tyder på möjliga precancerösa celler – ett tillstånd som även kallas cervikal dysplasi.

Typer av dysplasi

Det finns två huvudtyper av plattcellsförändringar i livmoderhalsen, ofta benämnda som cervikal dysplasi: låggradig och höggradig dysplasi.

• Låggradig dysplasi innebär att cellerna har börjat utveckla onormala drag, men förändringarna är ofta milda och kan ibland läka ut av sig själva.
• Höggradig dysplasi innebär kraftigare onormala cellförändringar som ännu inte spridit sig till omgivande vävnad i livmoderhalsen, men som kräver behandling för att inte utvecklas vidare.

Orsaker

De flesta precancerösa cellförändringar i livmoderhalsen orsakas av humant papillomvirus (HPV). Mycket människor smittas av HPV någon gång under livet, ofta utan att veta om det, och minst 15 olika virustyper kan leda till precancerösa förändringar i livmoderhalsen.

Det finns idag ingen bot som eliminerar alla typer av HPV-viruset, men ett vaccin finns tillgängligt som skyddar mot just de virusvarianter som oftast orsakar livmoderhalscancer. Vaccination, tillsammans med regelbundna cellprov, är därför ett viktigt skydd.

Behandling

Om precancerösa cellförändringar upptäcks kommer läkaren oftast att genomföra en kolposkopi, en undersökning där livmoderhalsen granskas med förstoringsinstrument. Det gör det möjligt att bedöma svårighetsgraden av dysplasien och i samma moment ta bort onormala celler.

Vid svårare dysplasi krävs ytterligare en åtgärd för att säkerställa att alla förändrade celler avlägsnats. Det kan handla om en vävnadsprovstagning (biopsi), som antingen utförs med laser eller med en konformig utskärning – så kallad konisering – där det onormala vävnadsområdet skrapas eller skärs bort.

Efter behandlingen behöver de flesta kvinnor återkomma för nya cellprov med några månaders mellanrum i början, för att kontrollera att inga nya cellförändringar uppstår. Är dysplasien mycket uttalad kan läkaren välja att genomföra en total hysterektomi (borttagning av livmodern) för att vara säker på att alla precancerösa celler tagits bort.

Forebyggande åtgärder

Vissa riskfaktorer har kopplats till ökad risk för att utveckla cervikal dysplasi:

• Antal sexpartners: Ett högt antal partners ökar risken, eftersom smitta med HPV då blir mer sannolik.
• Rökning: Rökare löper större risk att få onormala cellprovsvar än icke-rökare.

Det viktigaste skyddet är dock att fortsätta gå på cellprov regelbundet, helst årligen eller enligt landets screeningprogram, så att eventuella förändringar upptäcks i tid.

Risker vid behandling

Om dysplasi upptäcks tidigt är risken liten att den utvecklas till livmoderhalscancer. Vissa av de ingrepp som utförs, framför allt vid svår dysplasi, kan dock försvaga livmoderhalsen. Det kan i sin tur öka risken för missfall eller för att graviditeten inte kan fullföljas till fullgången tid.

Läkaren informerar alltid patienten om denna risk. Blir kvinnan gravid senare i livet kan särskilda åtgärder behövas, exempelvis en så kallad cerklage (sammanfogning av livmoderhalsen), för att säkerställa att livmoderhalsen är stark nog att bära barnet hela graviditeten ut.