Testosteron är ett steroidhormon som produceras i äggstockarna och binjurarna hos kvinnor. Även om hormonet oftast förknippas med män kan en minskning av testosteronnivåerna även påverka kvinnors hälsa. En stor oro bland vårdpersonal är att de flesta nuvarande behandlingar frisätter nivåer av hormonet som ligger långt över dem som anses lämpliga för kvinnor. Dessutom saknas det fortfarande långtidsstudier om säkerheten vid testosteronsubstitution för kvinnor – forskningen har hittills främst fokuserat på män.
Hypogonadism är ett annat namn för testosteronbrist hos både män och kvinnor. Kunskapen om tillståndet är dock betydligt större när det gäller män. Forskningen visar att kvinnor endast producerar cirka 10 procent av den mängd testosteron som män gör. Syftet med testosteronsubstitutionsbehandling är att ge kroppen en normal nivå av hormonet när en brist uppstår. Hypogonadism kan bland annat vara ett ärftligt tillstånd, bero på allvarliga näringsbrister eller orsakas av vissa typer av tumörer.
Kvinnor som tröttar lätt, går upp i vikt trots att de äter mindre och upplever nedsatt sexlust kan lida av sänkta testosteronnivåer. Att inte gå ner i vikt trots regelbunden träning och en långsammare reaktionsförmåga är andra tecken som kan tyda på låga nivåer. Bristen kan också orsaka håravfall, värmevallningar och amenorré, det vill säga utebliven menstruation.
Om hormonbristen utvecklas innan en kvinna nått vuxen ålder kan den fördröja puberteten, ge oregelbundna menscykler eller försvåra graviditet senare i livet. Hos flickor är kortvuxenhet ett vanligt symptom.
Testosteronnivåerna sjunker gradvis med åldern – när en kvinna når 40-årsåldern har hon bara ungefär hälften så mycket av hormonet i blodet som en kvinna i 20-årsåldern. Även om produktionen naturligt minskar med åldern kan vissa sjukdomar eller skador på hypofysen eller hypothalamus ytterligare bromsa produktionen. Strålning och kemoterapi kan orsaka testosteronbrist, liksom tumörer i hypofysen eller hypothalamus. Även infektioner som hjärnhinneinflammation, påssjuka eller syfilis kan inte uteslutas som möjliga orsaker.
Testosteron finns på recept som tabletter eller pastiller. Hormonet kan även ges genom intramuskulär injektion, pellets (som implanteras strax under huden på nedre delen av buken), plåster, kräm eller gel.
Pellets verkar vara den mest lämpade formen av substitution för kvinnor, eftersom hormonet frisätts långsamt i blodet. En pellet verkar i 4–6 månader, varefter den måste bytas ut. Tabletter och injektioner rekommenderas normalt inte för kvinnor, eftersom de ursprungligen utvecklades för män i betydligt högre doser än vad kvinnor behöver.
Lågdosplåster kan vara ett säkrare alternativ, då mycket lägre doser frisätts i blodet utan att påverka levern. Plåstret appliceras på mage, lår, rygg eller överarmar och frisätter testosteron jämnt under 24 timmar. Vissa användare har dock rapporterat hudirritation och lokala hudreaktioner.
Testosterongel är enkel att använda och appliceras vanligtvis varje morgon på insidan av låren, magen eller axlarna. Effektiviteten hos kvinnor är dock fortfarande omdiskuterad.
Oavsett administreringsform kan det, på grund av de många potentiella biverkningarna, vara en utmaning att hitta rätt dos – särskilt för kvinnor.
Fördelarna med testosteronsubstitution kan inkludera ökad styrka och uthållighet, lägre kroppsfettprocent, mer muskelmassa, ökad sexlust samt förbättrat minne, humör och energinivå. Vissa studier tyder på att högre testosteronnivåer dessutom kan skydda mot hjärtsjukdom och bidra till att bygga upp muskel- och benmassa. Vissa läkare kombinerar testosterontillskott med hormonbehandling för kvinnor i klimakteriet med låg libido. Kvinnor som opererats bort livmoder och äggstockar upplever ofta ett kraftigt sjunkande testosteron, och för dem kan behandlingen lindra flera klimakteriebesvär.
Innan behandling påbörjas bör en kvinna alltid göra ett blodprov för att mäta sina aktuella nivåer – kvinnor som redan har höga nivåer bör inte behandlas. Laboratorieundersökningar bör också utesluta sköldkörtelrubbning och järnbrist som orsak till symptomen. Blodprov tas bäst mellan klockan 8 och 10 på förmiddagen, eftersom testosteronnivåerna fluktuerar under dagen. Nivåerna är dessutom låga under menstruationscykeln, vilket innebär att provet bör vänta till minst åtta dagar efter menstruationens start för att ge ett tillförlitligt resultat.
Effekterna av testosteronsubstitution hos kvinnor med hormonbrist är ännu inte helt klarlagda. Behandlingen har visats förändra kolesterolnivåerna i blodet, särskilt hos kvinnor som redan har låga halter av HDL, det så kallade goda kolesterolet. Forskning tyder även på att hormonbehandling kan öka blodets viskositet, påverka blodflödet samt förvärra bröstcancer. Rapporterade biverkningar inkluderar svår akne, vätskeretention och håravfall på hårbotten. Vissa studier indikerar dessutom att kvinnor som kombinera östrogen- och testosteronbehandling löper en markant ökad risk för bröstcancer.
Studier har kopplat testosteronbrist till muskelsvaghet och benskörhet (osteoporos). Testosteron i tablettform förskrivs dock ofta i doser som vida överstiger vad en kvinnas kropp producerar naturligt. Så höga doser kan orsaka förhöjt kolesterol, svår akne och till och med leverskador. Gravida och ammande kvinnor ska aldrig få testosteronbehandling.
Läkare som rekommenderar hormonsubstitution för kvinnor i klimakteriet eller efter hysterktomi bör förskriva lägsta möjliga dos, kontrollera kolesterolet var sjätte månad och leverfunktionen minst en gång per år. Kvinnor med tidigare hjärt-, njur- eller leverproblem bör inte överväga hormonbehandling alls.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online