En förlossning är något vackert och livsavgörande, men den kan också vara lång, smärtsam och utmattande. I stunden då ditt barn föds och du hör det första skriket fylls kroppen av adrenalin och eufori. Du är helt fokuserad på att beundra ditt nyfödda barn och kan känna dig på topp. Men när epiduralbedövningen släpper och allt lugnar ner sig ersätts den känslan ofta av trötthet och värk. Här får du konkreta råd på vägen tillbaka – både fysiskt och mentalt.
Fick du ditt barn på sjukhuset ska du utnyttja all hjälp och vila som erbjuds innan det är dags att åka hem. Många vill komma hem redan dagen efter för att återhämta sig i en trygg och bekant miljö – och det är helt okej. Be gärna din partner stanna över natten. Då kan hen följa med barnet om personalen tar det för undersökningar, medan du får chansen att sova ostört.
Efter förlossningen är det vanligt att känna sammandragningar i livmodern. Har du fött tidigare är värkarna ofta starkare. Sjuksköterskorna kan ge dig paracetamol eller ibuprofen – oftast det senare – och finns det behov kan de erbjuda något starkare. Amning stimulerar livmodern att dra ihop sig och återgå till sin normala storlek. Ett bra tips är att tömma blåsan innan du ammar; en full blåsa gör att livmodern måste arbeta hårdare, vilket ökar smärtan.
När epiduralbedövningen släppt kan en lång, varm dusch göra underverk. Avkoppling är ett av de bästa botemedlen för att snabba på återhämtningen. Ta lite tid för dig själv och låt din partner eller en sjuksköterska passa barnet under tiden. Njut av lugnet och värmen!
Om det är möjligt, be familj – som mamma, systrar eller fastrar – eller vänner om hjälp efter förlossningen. Att någon hjälper till med matlagning och städning är ovärderligt medan du återhämtar dig och lär känna ditt nya barn. Går du i kyrkan kan du fråga om församlingen kan ordna matleveranser några dagar. Även föräldrar på förskolan eller i lekgruppen brukar gärna ställa upp. Kom bara ihåg att återgälda tjänsten framöver!
Efter allt pressande, uttänjning och tryck under förlossningen är underlivet ofta ömt och svullet. Blödningen efter förlossningen varar vanligtvis i två till fyra veckor och du kommer behöva använda bindor. Ett effektivt knep är att lägga två till tre kylande hemorrojdkuddar (med hamamelis) på bindan – det lindrar både ömhet och svullnad märkbart.
Denna första tiden efter förlossningen ska du inte torka dig med toapapper efter toalettbesöket. På sjukhuset får du en liten skvättflaska – fyll den med ljummet vatten (varken kallt eller rykande hett) och skölj området efter att du kissat. Om du ändå använder toapapper, klappa försiktigt istället för att torka. Huden är mycket öm och du vill inte fastna papper i eventuella stygn.
Ett varmt bad hjälper dig att koppla av och lindrar samtidigt ömheten och svullnaden efter förlossningen. Undvik dock bubbelpooler och hot tubs, eftersom de inte töms efter varje användning och risken för infektion är större. Vänta med det tills cirka sex veckor efter förlossningen, eller enligt din läkares eller barnmorskas rekommendation.
Hade du svullnader under graviditeten går de inte bort om kroppen är uttorkad – tvärtom lagrar kroppen vätska när den tror att det råder brist. Se därför till att dricka ett glas vatten varje gång du ammar eller matar ditt barn. Dricker du tillräckligt slutar kroppen hålla i vätskan och svullnaderna minskar.
Lär dig om förlossningsdepression och baby blues så att du känner igen tecknen. Öppna persiennerna och fönstren – släpp in ljuset! Spela lugn, upplyftande musik om du känner dig nedstämd, och prata med din partner, familj eller vänner om hur du mår. Ofta hjälper det redan att sätta ord på känslorna. Känns det tungt kan du alltid vända dig till din läkare eller barnmorska för stöd.
Du har ett helt nytt litet liv att ta hand om. Håll ditt barn ofta och stärk bandet mellan er. Kom ihåg att vila varje gång bebisen sover – du orkar inte ta hand om ditt barn om du själv är utmattad. Vila, vila, vila!
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online