Torrträstermiter är skadedjur som trivs i varma och torra klimat samt i tropiska områden. De lever i torrt virke som oftast finns ovanför markytan, och de gräver sig djupt in i träet. Även om dessa termiter inte utgör någon direkt hälsofara för människor eller husdjur kan de förstöra träkonstruktioner, ibland i mycket stor omfattning. Det finns dock hälsorisker kopplade till vissa produkter som används för att bekämpa angrepp av torrträstermiter.
Torrträstermiter återfinns vanligtvis i virke med låg fukthalt. Till skillnad från underjordiska termiter behöver de inte komma i kontakt med jordfukt för att överleva. De är vanliga i varma klimat, särskilt i kustområden som Florida, Kalifornien och Texas i USA. Torrträstermiter kan etablera sig i tak och takfot, på vindar, i möbler, staket, dörr- och fönsterkarmar samt djupt inne i väggar. Eftersom kolonierna ofta är små och gömda djupt inne i träet är de svåra att upptäcka. Kolonierna kan dessutom vara utspridda över ett stort område.
Torrträstermiternas arbetare gräver tunnlar i sina kolonier som skär tvärs genom träets fibrer, vilket försvagar dess inre struktur. Med tiden kan träet till slut ge efter och rasera samman, vilket blir farligt för fastighetsägare. Skadorna uppstår långsamt och kolonierna är svåra att upptäcka, vilket innebär att skadorna kan ha blivit betydande när de väl upptäcks. Allvarliga skador kan drabba både byggnader och andra träföremål, men termiterna sprider sig inte lika snabbt som många andra skadeinsekter. Under angripna områden kan det samlas exkrementpellets, eftersom arbetarna pressar ut dem ur kolonierna. Dessa små, hårda pellets som liknar grovt sågspån är ofta det första synliga tecknet på ett angrepp.
Det finns flera metoder för att bekämpa torrträstermiter, men vissa av dem medför hälsorisker för människor, husdjur och miljö. Vid så kallad tältbegasning dras en presenning av nylon eller plast över hela byggnaden, kanterna tätsluts och en giftig gas, exempelvis Vikane (sulfurylfluorid), pumpas in i huset. Efter tolv till 24 timmar tas presenningen bort och byggnaden ventileras i minst sex timmar. Vikane är en färglös och luktlös gas som snabbt förgasas, men den betraktas som toxisk och långvarig exponering kan orsaka problem med ben och blod. Vid mindre angrepp kan begränsad bekämpning ibland uppnås genom att man borrar i virket under bygge eller renovering och injicerar insekticid direkt i gångarna – även detta kan dock utgöra en hälsorisk.
Även om begasning kan helt befria ett hus från termiter känner sig vissa människor obekväma med tältprocessen och de kemikalier som används. Tältbehandling kan även utföras med enbart het luft som begasningsmedel. Denna metod är inte tillgänglig överallt, men den är säkrare än bekämpning med giftgas. Temperaturen i hemmet höjs till cirka 120 grader Celsius, vilket dödar termiterna och deras ägg. För att behandlingen ska vara effektiv måste träets kärna nå denna temperatur. Ett annat alternativ till tältning med giftgas är mikrovågsbehandling. Mikrovågsapparater får termiternas kroppsvätskor att koka, vilket dödar dem. Mikrovågorna måste riktas direkt mot angreppet och kan i vissa fall skada träskivor.
Förebyggande åtgärder är det minst farliga sättet att hantera dessa skadedjur. Virke bör förseglas eller ytbehandlas med konserveringsmedel som kopparsenat, borat eller målarfärg. Dessa behandlingar skyddar mot ett första angrepp. Sprickor och skärningar i träet behöver behandlas på nytt eller fyllas igen. Fysiska barriärer kan placeras runt husets ventilationsöppningar för att hålla ute de bevingade alaterna – de fortplantningsindivider som tenderar att svärma. Eliminera även källor till angrepp, som vedhögar och träbitar som ligger på tomten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online