Sulfater förekommer naturligt i grundvatten och finns därför ofta i hushållens dricksvatten. Normala halter av sulfater och vätesulfid har ingen negativ effekt på de personer som får i sig dessa ämnen. När dock mängden sulfater överstiger normala nivåer kan hälsoproblem uppstå, särskilt besvär från mag- och tarmkanalen.
Sulfater förekommer naturligt i grundvatten eftersom de består av svavel och syre, två ämnen som båda finns i jord och bergarter. En annan form av svavel som kan finnas i dricksvatten är gasen vätesulfid. Vätesulfid är också ett naturligt förekommande ämne i vissa grundvatten. Det finns främst i områden med stora mängder nedbrytande organiskt material och bildas huvudsakligen när sulfatreducerande bakterier reagerar med svavel. I vissa fall kan även varmvattenberedare producera vätesulfid, eftersom en magnesiumstav som ingår i vissa system kan reagera med de sulfater som naturligt finns i vattnet.
När sulfater som naturligt finns i vattnet ansamlas i vattenledningar kan halten i dricksvatten överskrida den amerikanska miljömyndigheten EPA:s sekundära gränsvärde på 250 milligram per liter. Detta kan påverka folkhälsan och orsaka diarré. I de flesta fall upphör problemet inom kort tid, eftersom konsumenterna vänjer sig vid den förhöjda halten. Det kan dock vara ett allvarligare problem för spädbarn, äldre och personer med underliggande hälsotillstånd, eftersom långvarig diarré riskerar att leda till uttorkning.
Förhöjda halter av vätesulfid kan likaså utgöra ett hot mot folkhälsan, även om höga halter oftast är lättare att upptäcka. De ger nämligen upphov till en tydlig lukt av ruttna ägg samt en stark, obehaglig smak. Att inta höga halter vätesulfid kan orsaka illamående och sjukdom. Föremål i badrum och kök som är tillverkade av silver eller koppar kan dessutom missfärgas av ämnet.
EPA:s sekundära gränsvärde för sulfathalter i dricksvatten är endast ett riktlinjevärde och kan inte verkställas enligt lag. Trots det väljer vissa offentliga vattenleverantörer att följa riktlinjerna. Eftersom det är mycket svårt att avlägsna sulfat ur vatten är den enklaste åtgärden oftast att klorera vattnet för att döda de sulfatreducerande bakterierna. Klorering följt av filtrering används också ofta för att behandla vätesulfid i dricksvatten. En annan effektiv metod är att byta ut magnesiumstaven i varmvattenberedaren mot en stav tillverkad av ett annat material.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online