Svavel är ett grundämne som kan sippra in i vattensystem, särskilt om rören är gamla eller om hushållet använder en egen brunn. Svavelbakterier trivs särskilt bra i varmvattensystem och förekommer i många privata vattenförsörjningar. Bakterierna lever på naturliga svavelföreningar i vattnet och producerar då en gas som kallas vätesulfid. Svavelbakterier eller vätesulfid i dricksvatten är dock relativt lätta att upptäcka. De vanligaste tecknen är en kraftig lukt, en besynnerlig smak samt anlöpta silverbestick och armaturer.
Svavelbaserade föreningar har en mycket karakteristisk doft som ofta liknar ruttna ägg. Redan små mängder i dricksvatten ger upphov till en tydligt urskiljbar lukt. Gasen kan även påverka vattnets smak, så att det får en svag ton av samma ruttna ägg-karaktär. I vissa fall märks lukten först när kranen öppnas, eller endast när varmvattnet rinner. Orsaken är att värmen driver ut gasen i luften, vilket gör den extra påtaglig.
Vätesulfid i vattensystemet kan anlöpa silverbestick och koppartuber samt fläcka ner tvätten. Det är också vanligt att gulaktiga eller svarta beläggningar bildas på kranar och andra armaturer i badrum och kök. Dessa synliga spår är ofta ett tidigt tecken på att vattnet innehåller svavel.
Kaffe och te som bryggs med vatten innehållande vätesulfid kan få en missfärgad och grumlig appearance. Svavel i vattnet kan dessutom förändra både utseendet och smaken på kokt mat, vilket ger rätterna en svag eftersmak av svavel.
Vätesulfid kan kännas i luktsinnet redan vid mycket låga halter, vilket gör det extremt osannolikt att en koncentration hög nog att skada hälsan skulle finnas i ditt dricksvatten – lukten skulle helt enkelt bli outhärdlig innan farliga nivåer nåddes. Skulle du ändå dricka vatten med mycket höga halter av vätesulfid kan illamående och krampliknande besvär uppstå. Vid misstanke om höga halter bör vattnet analyseras och alternativ vattenkälla användas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online