Hårt vatten innehåller höga koncentrationer av mineraler och behandlas på de flesta platser innan det når kranen. Det är inte farligt att dricka, men det orsakar många praktiska problem som kan lösas genom att avlägsna mineralinnehållet. En behandlingsprocess som kallas vattenavhärdning gör att vattnet smakar bättre och förebygger VVS-problem som uppstår genom kalk- och kalciumavlagringar.
Vattenbehandling går tillbaka till år 2000 f.Kr., när människor kokade vatten för att förbättra dess smak. Föroreningar i vattnet var i stort sett okända vid den tiden, men att sila bort synliga partiklar samt minska obehagliga lukter och dålig smak har varit önskvärt genom hela historien.
Mikroorganismer upptäcktes i dricksvatten i slutet av 1600-talet, men inte förrän 1804 etablerades det första offentliga vattenreningsverket, beläget i Skottland. I början av 1900-talet var moderna vattenbehandlingsmetoder utbredda och omfattade även vattenavhärdningsbehandlingar.
Experiment ledde fram till en process för att minska mineralinnehållet i vatten, där natriumjoner ersätter kalcium- och magnesiumjoner. Proceduren, som kallas jonbyte, introducerades första gången 1903. Genom jonbyte ersätts skadliga ämnen i vattnet med säkrare. Samma upptäckt skulle så småningom komma att användas för att avlägsna bly, kvicksilver och andra tungmetaller från offentligt dricksvatten.
Joner är partiklar med positiv eller negativ laddning, som kan fångas upp och bytas ut genom filtrering. Ett vattenavhärdande filter innehåller små pärlor mättade med negativt laddade natriumjoner. Vatten som innehåller positivt laddade kalcium- och magnesiumjoner – alltså hårt vatten – passerar genom filtret och byts ut mot negativt laddade natriumjoner. Resultatet är mjukare vatten med en låg halt av mineralsalter.
Vatten är naturens lösningsmedel. När det passerar genom lager av jord och berg löser det upp små mängder mineraler och behåller dem, vilket gör det till ett ännu starkare lösningsmedel. Upplöst kalcium och magnesium är de två vanligaste mineralerna i hårt vatten, och vattnets hårdhet ökar därför ju längre det passerar genom marken.
När hårt vatten passerar över kalksten gör dess lösende egenskaper att kalkavlagringar lätt tas upp och sedan lämnas kvar i rörledningarna. Kalk byggs upp med tiden och täpper igen rör, vilket kan orsaka stora VVS-problem om vattnet inte avhärdas. Avhärdat vatten bryter dessutom ner tvålar och rengöringsmedel effektivare och får huden att kännas mjuk och len, i stället för torr och sträv som hårt vatten ofta ger upphov till.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online