Dagvattenavrinning från våt betong, krossad sten, sand och grus vid sand- och grustäkter kan förorena närliggande vattenkällor när föroreningarna tar sig ut i ekosystemet. De påverkar bäckar, åar och sjöar i betydande grad och når så småningom havet. Enligt den amerikanska federala lagen om rent vatten (Clean Water Act) kontrolleras vattenföroreningar av National Pollutant Discharge Elimination System (NPDES), som reglerar källorna till sand- och grusföroreningar i USA.
De mest uppenbara farorna är luftburna partiklar. Total Suspended Particulates (TSP) är ett mått på alla partiklar som avges från en täkt. PM-10-partiklar (mindre än 10 mikrometer i diameter) kan sväva i luften under långa perioder och utgör den största risken för andningshälsan. Industriella mineral som kiselflux och mycket fin gips kan irritera lungorna och slemhinnorna. Krossad sand och sten har inte visats orsaka cancer eller förgiftning, men potentiella långsiktiga problem inkluderar kronisk inflammation i lungor och slemhinnor.
Sediment från täkter som rinner ut i bäckar, sjöar och våtmarker är en betydande källa till vattenföroreningar. Täkter är skyldiga att samla upp dagvattnet och behandla det innan det släpps ut i miljön. Behandlingen sker vanligtvis i uppsamlingsdammar, men sediment har visats lätt kunna ta sig ur dessa dammar vid kraftiga regn. Överskottssediment innehåller ofta många giftiga kemikalier som används i brytningsprocessen, exempelvis kvicksilver, nitrater och natriumbikarbonat. Dessa ämnen tar sig så småningom ut i naturen, där de skadar vilda djur och förgiftar vattenförsörjningen.
Sand- och grustäkter har stor påverkan på skogar och livet på landsbygden. Brytningsverksamheten förstör stora delar av dessa områden, planar ut vegetationen och täcker landskapet med torrt damm och sand, vilket gör ny växtlighet praktiskt taget omöjlig. Lastbilar som passerar genom täkten sprider dessutom sand och grus i omgivningen, vilket ytterligare skadar skogs- och landsbygdsområden.
Att installera filter runt lagringsdammar i sand- och grustäkter skulle minska dagvattenavrinningen. Uppsamlingssystem för dagvatten bör byggas ut i dessa täkter för att förhindra oreglerade utsläpp. Närliggande bäckar, sjöar och åar bör noggrant övervakas för tecken på sand- och grusföroreningar. Sand och grus bör förvaras i förseglade behållare inom täktområdet för att säkerställa att inget läcker ut, och underhållet av anläggningarna bör förbättras.
Dagvattenavrinning är den huvudsakliga vägen genom vilken sand och grus tar sig ut i och förorenar miljön. National Pollutant Discharge Elimination System (NPDES), som införts av den amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA, syftar till att reglera denna avrinning genom att kontrollera dagvattensystem, byggverksamhet och industriell verksamhet. Enligt programmet måste industrier och byggföretag inneha ett NPDES-tillstånd innan de får släppa ut vatten i miljön. Dagvattenbrunnar ska förses med filter så att endast vatten och små partiklar kan passera igenom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online