Asbest är ett fibröst mineral som består av silikater. Det förekommer naturligt framför allt i metamorfa och magmatiska bergarter. Tack vare sina unika egenskaper har asbest historiskt använts i isolering, lim, textilier, cementrör, cementskivor och många andra byggmaterial.
Asbest blir farligt när materialet börjar brytas ned och frigör mikroskopiska fibrer i luften – fibrer som människor sedan andas in. Därför är det viktigt att förstå både mineralens egenskaper och dess risker.
Enligt amerikanska Agency for Toxic Substances and Disease Registry (ATSDR) delas asbest in i två huvudkategorier: amfibol och krysotil.
Asbest användes i så många sammanhang eftersom det är värmebeständigt och tål flera former av kemiska angrepp, exempelvis från syror. Mineralen har dessutom en mycket hög draghållfasthet, vilket innebär att material som innehåller asbest kräver enorm kraft för att böjas eller deformeras. Enligt Minerals Zone har asbest till och med en "draghållfasthet som överstiger stålets".
Asbest är ett fast ämne helt utan lukt och smak, vilket gör att det inte kan upptäckas med sinnena. Färgen varierar beroende på mineralens kemiska sammansättning:
Det finns flera olika typer av asbest. Två välkända exempel är vermikulit och krokydolit (blå asbest). Vermikulit har använts både som isoleringsmaterial och som jordförbättringsmedel inom trädgårdsskötsel för att förbättra jordkvaliteten. Krokydolit användes tidigare i rep och garn, men används numera främst i isolering.
Långvarig exponering för asbestfibrer kan leda till allvarliga sjukdomar, bland annat mesoteliom (en sällsynt cancerform i lungsäcken eller bukhinnan), andningssvikt och lungcancer. Oftast sker kontakten med asbest genom yrkesmässig exponering. Riskyrken och arbetsplatser inkluderar bland annat bilverkstäder, byggbranschen, kraftverk, stålverk och järnvägsarbete.
Eftersom symtomen ofta tar decennier att utvecklas är tidig identifiering och säker hantering av asbestmaterial avgörande för att skydda hälsan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online