Många föremål kan klassificeras som medicinskt avfall, till exempel engångsrockar från sjukhus och använda sprutor och kanyler. Eftersom medicinskt avfall ofta är kontaminerat med kroppsvätskor som kan bära på smittor är det avgörande att dessa föremål kasseras på ett korrekt och säkert sätt.
Delstater, län och städer kan ha egna regelverk för hanteringen av medicinskt avfall, men även den federala nivån ställer vissa grundläggande krav. I många fall överlappar de lokala och federala bestämmelserna, vilket resulterar i en delvis enhetlig lista över krav som gäller oavsett var i landet verksamheten bedrivs. Nedan går vi igenom de viktigaste områdena: märkning, förvaring, transport, spårning och slutbehandling.
Allt medicinskt avfall måste tydligt och korrekt märkas med texten "Biofarligt avfall" eller med den internationella biofarasymbolen tillsammans med ordet "Biofara". Märkningen ska placeras på behållarens ovansida och sidor så att den är synlig från alla riktningar. Detta minskar risken för att personal eller allmänheten omedvetet kommer i kontakt med smittförande material.
Behållare med medicinskt avfall ska förvaras på en plats där de skyddas mot väder och vind. Förvaringen får inte heller utgöra en miljö där insekter och gnagare kan föröka sig eller hitta föda. Dessutom ska risken att allmänheten exponeras för avfallet minimeras. Av denna anledning kräver vissa delstater att förvaringsbehållare förses med öppningar som gör det möjligt att lägga in föremål, men inte att ta ut dem igen.
Medicinskt avfall måste separeras från allt annat avfall innan det transporteras till sin slutdestination. Avfallet ska läggas i godkända biofarapåsar eller behållare och förslutas noggrant för att förhindra läckage under transporten. Det ska därefter placeras i sekundära, styva behållare med tätt sittande lock, vilka även de måste vara korrekt märkta enligt gällande bestämmelser.
Alla delstater, liksom den federala nivån, kräver så kallad "cradle-to-grave"-spårning av medicinskt avfall, inklusive vassa föremål som kanyler och skalpeller. Det innebär att från det ögonblick ett avfallsföremål uppstår tills det når sin slutdestination hos en godkänt avfallsanläggning och förstörs måste en logg föras över alla platser där avfallet har funnits och vem som hanterat det. När avfallet slutligen destrueras kräver vissa delstater att ett destruktionscertifikat utfärdas, i vilket datum och tidpunkt för förstörelsen anges.
Medicinskt avfall kan förbrännas i en godkänd förbränningsanläggning, vilket är den vanligaste metoden eftersom den effektivt eliminerar smittämnen. Alternativt kan avfallet deponeras på en godkänd, sanitär deponi tillsammans med annat medicinskt avfall, förutsatt att deponin uppfyller de krav som ställs för denna typ av material.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online