Flaskvatten är en snabbt växande bransch i USA, men de riktlinjer som övervakar dess kvalitet skiljer sig markant från dem som gäller kranvatten. Medan det amerikanska livsmedels- och läkemedelsverket (FDA) reglerar flaskvatten, ansvarar miljöverket (EPA) för det kommunala dricksvattnet. Överraskande nog ställer FDA:s standarder betydligt lindrigare krav på testning. Resultatet? Flaskvattnet kan vara smutsigare än du tror – och det kostar dessutom många gånger mer än kranvatten.
1999 slutförde organisationen Natural Resources Defense Council (NRDC) en fyra år lång studie av regelverken och kvaliteten hos både flaskvatten och kommunalt vatten. Slutsatsen var att flaskvatten oftare kan innehålla fekalbakterier som E. coli samt föroreningar från industriella källor. Dessutom visade studien att cirka 25 procent av det flaskvatten som säljs i själva verket är vanligt tappat kranvatten, och att så mycket som 40 procent använder kranvatten som utgångspunkt.
Kommunalt vatten, som regleras av EPA, omfattas av strikta testkrav. Kommuner är skyldiga att testa sitt vatten fyra gånger så ofta som flaskvattenföretag enligt FDA:s regler. Dessutom måste analyserna utföras av statligt certifierade laboratorier – något som inte krävs av flaskvattenproducenterna.
I sin studie från 1999 fann NRDC att 18 av 103 undersökta flaskvattenmärken överskred minimigränserna för mikroorganismer. Kommunerna ställs också inför hårdare krav på filtrering och rening. Å andra sidan behandlas kommunalt vatten med klor och fluor, två kemikalier som är starkt giftiga i stora doser.
Att dricka flaskvatten är dessutom mycket ineffektivt ur miljösynpunkt. Förpackning och transport kräver enorma mängder olja och skapar onödigt avfall. Ur ett miljöperspektiv är filtrerat vatten det mest tillförlitliga alternativet. Filter tar bort klor och fluor och kan även minska andra oönskade ämnen i vattnet. Genom att återanvända en egen dricksflaska och fylla den med filtrerat kommunalt vatten får du det säkraste dricksvattnet.
Kommunalt vatten testas normalt mer än tre gånger per dag för reglerade ämnen och föroreningar, inklusive bakterier. Flaskvattenföretag behöver däremot bara testa slutprodukten en gång i veckan. När det gäller kemiska föroreningar testas kommunalt vatten minst en gång per kvartal, medan flaskvattenföretag klarar sig med en årlig kontroll.
Plastflaskan som vattnet säljs i kan läcka cancerframkallande ämnen ner i innehållet. Detta gäller alla livsmedel som förpackas i plast, och dessa substanser – exempelvis ftalater – kan övergå till maten i högre koncentrationer när den värms eller tillagas i mikrovågsugn.
Kommunalt vatten regleras enligt principen om allmänhetens "rätt att veta". Överskrider en kommunal vattenkälla EPA:s gränsvärden för något förorenande ämne, ska allmänheten underrättas och standarderna verkställas. Så är inte fallet med flaskvatten. Kommuner måste dessutom ge konsumenterna detaljerade rapporter om vattnet som kommer hem till bostaden – flaskvattenföretag har ingen motsvarande skyldighet.
Sammanfattningsvis: dricker du mycket flaskvatten får du troligen i dig fler föroreningar och skadar samtidigt miljön mer än om du filtrerar ditt eget vatten. Filter från märken som Brita och Pur fungerar utmärkt, och flera företag erbjuder kommersiella filteralternativ. Många livsmedelsbutiker säljer numera sådana filter, kontrollerade av tillverkarna, som renar det redan reglerade kommunala vattnet från oönskat klor och fluor. Att återanvända en kraftig plast- eller metallbehållare och fylla på vid behov är ofta det bästa och billigaste sättet att dricka renare vatten än vad marknaden annars erbjuder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online