Apis mellifera, vår vanliga honungsbi, är en flitig och livsviktig del av naturen. Trots sin ringa storlek och sin globala utbredning tar många dess roll inom jordbruket och vardagen för given. I jakten på att bli av med oönskade skadedjur i trädgårdar och grödor har odlare använt en rad kemikalier som oavsiktligt lämnat efter sig giftiga rester hos honungsbin.
Sedan kommersiella insektsmedel introducerades för skadedjursbekämpning har många odlare använt dem utan att fundera över de långsiktiga effekterna på andra arter. Med tanke på hur effektiva de är är det inte förvånande att även hemmaodlare använder dessa produkter. Populära insektsmedel som Sevin är mycket effektiva mot trädgårdens skadegörare, men har också pekats ut som farligt toxiska för honungsbin. Eftersom det saknas en bred informationssatsning om farorna för bin fortsätter många odlare att använda insektsmedel utan att veta vilken skada de potentiellt kan orsaka.
Eftersom många insektsmedel inte dödar honungsbin direkt, ackumuleras gifterna ofta i binas extremiteter, i det pollen de bär på och i deras kroppar. Dessa toxiner kan gradvis ta sig in i honungen och vidare till drottningen, vilket så småningom dödar samhällets medlemmar när giftnivåerna når dödliga halter. Bin behöver dock inte dö för att en bikupa ska misslyckas. Symtom på resttoxicitet kan innebära att bin drabbas av förlamning, slöhet, onormalt beteende, aggressivitet eller nedsatt förmåga att kommunicera. Detta kan störa kupans normala funktion och leda till svält eller oförmåga att producera ny avkomma. Restgifter bedöms vara åtminstone en del av förklaringen till de kraftiga bipopulationsminskningar som setts världen över de senaste åren.
Produkter från honungsbin utgör en industri värd miljarder dollar, vilket innebär att gifter som tar sig in i honung eller bivax skapar betydande ekonomiska problem. Honungsbin är dessutom avgörande för det kommersiella jordbruket, vilket gör att minskade populationer får ännu större finansiella konsekvenser för samhället. Men de ekonomiska skälen är bara en bråkdel av helheten. Mänskligheten är beroende av bin för att kunna upprätthålla sin livsmedelsproduktion. Utan den förmågan skulle den globala befolkningen snabbt överstiga planetens kapacitet att föda alla.
Eftersom forskarna ännu inte lyckats koppla de massiva bidödligheterna till någon enskild orsak har nationer och myndigheter gjort relativt lite för att informera allmänheten om farorna med resttoxicitet för bipopulationer. Vissa delstater har dock infört lagstiftning för att begränsa användningen av de insektsmedel som utgör störst risk för bin. En del odlare har också ändrat sina rutiner för att minimera påverkan, exempelvis genom att spraya på kvällen när biaktiviteten är låg. I slutändan, utan en samordnad satsning från nationer och regeringar, ligger ansvaret för att begränsa resttoxiciteten hos honungsbin hos dem som faktiskt använder bekämpningsmedlen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online